Fredrik Backman - En riktig bloggare med bra svenska, eller bara en bloggare?

Jag har fått i uppgift av skolan att göra en blogganalys av en valfri blogg, jag valde direkt Fredrik Backmans blogg http://www.fredrik.cafe.se. Anledningen till att jag valt just den här bloggen är för att jag har läst den till och från under en längre tid och vet rätt mycket om den redan. Jag tycker han skriver på ett bra och varierande sätt vilket också är bra i den analys jag ska försöka göra.

När jag läser Fredriks blogg upptäcker man direkt hur han febrilt försöker göra sina inlägg roliga, jag vet inte om det bara är för att han vill ha många läsare, eller om han faktiskt tror han är rolig? Jag vet i alla fall att han många gånger är rent av riktigt tråkig. Ett exempel på detta är när han i ett inlägg publicerat den 19 maj 2013 och har rubriken Reklam. Här ser man tydligt hur han i inledningen försöker göra det hela roligt genom att säga ” Jag skriver ju böcker, emellanåt. Vi tjatar ju en del om det här, då och då. Jag ska försöka hålla mig kortfattad. Både ni och jag vet att det inte kommer gå så värst jättebra. Men gå och hämta en macka och något att dricka och kom tillbaka så ger vi det ett försök, okej?”. Nej, detta var inte roligt Fredrik, ännu sämre blir det när man strax efter fortsätter läsa och inser att hela inlägget bara handlar om de böcker han ska och har gett ut. Inte blir det bättre när man ser hur han dessutom ger extra reklam åt adlibris.se. Visst jag förstår självklart jag också att han måste göra reklam för detta bolag, han har ju garanterat ett bra avtal och får mycket pengar på de böcker han säljer via dessa, men i alla fall?! En annan sak är att han här är väldigt noga med sitt svenska språk, han ser till att ha rubriker, styckeindelningar och allt vad grammatikens regler. Kan det bero på att det är just ett reklaminlägg han skriver, eller vaknade han bara denna morgon och tänkte ”idag ska jag vara hyper noga när jag skriver mina inlägg”. Dock måste jag säga, Backan räddar sin blogg rejält när han skriver inlägg med rubriken ”Okej, Men jag var trött.” som han publicerade den 13 maj 2013. Där berättar han om hur trött han var och råkade hänga upp sin jacka på metallgrejen som sitter under tvålbehållaren, som man trycker på för att få ut tvål. Ja mycket riktigt, jackan vägde tillräckligt mycket för att bli ner dränkt av tvål, det var i alla fall vad han påstod.

Där får han verkligen fram de roliga sakerna, han använder sig utav ett mer låt oss säga, snabbskrivet språk, vilket innebär att han nog inte har haft adlibris.se som korrekturläsare innan han la upp inlägget, kredit åt Fredrik! Visst hans svenska språk är väl kanske inte det bästa i dessa inlägg, men de är i alla fall roliga. Kollar vi in ännu noggrannare i språket och den skrivande svenskan han använder sig av upptäcker vi rätt snart att han ofta skriver i talande former, kanske beror det på att han många gånger skriver dialoger. Men även i vissa andra inlägg kan man se lite av att han ofta skriver som om han pratade. Eftersom hela målet med Fredriks blogg på något sätt är att roa sina läsare ser han till att det han skriver ska vara lättläst, så helt klart skildrar han konkret och ser till att saker och ting är lätta att föreställa sig, annars skulle man inte tycka det är roligt.

 

Slutligen vill jag bara säga, Fredrik kan vara en väldigt duktig och erfaren bloggare, men han spöar då aldrig mig i att skriva långa tråkiga inlägg, ofta helt utan värde. Han kommer heller aldrig att vinna över mig vad gäller grammatik i blogginlägg, jag ser alltid till att låta adlibris.se korrekturläsa åt mig, eller hur var det där? Jaja, ett och annat stavfel får man roa sig med, vissa anser ju att stavfelen är det roligaste av allt jag skriver. Så kanske ska man börja skriva enda med ä oftare, eller varför inte påstå att man tycker det är trångt där bak oftare, det är ju vad ni läsare verkar vilja läsa på min blogg…

 

ps. Fredrik, jag tycker om det du skriver, tro nu inget annat, ifall du skulle råka läsa mitt inlägg liksom. 

Detta är en skoluppgift som jag väljer att posta på bloggen, som annars inte fått så mycket kärlek på sista tiden, hoppas detta duger, annars får ni hålla utkik, för kanske kommer det något mer spännande snart. 

Jonas skriver på sin blogg www.mosskin.se om hur Facebook gör med vår identitet, hans inlägg är gjort för att vara såväl humoristiskt men det finns ändå en glutta sanning i det han skriver. Här nedan följer en liten sammanfattning av de saker han tar upp, förresten, jag försöker inte vara rolig när jag skriver mina inlägg.

I första stycket från inlägget han postade 2011-01-14 kan man läsa hur Mosskin var på en middag där han och hans vänner diskuterade sina helgplaner, där konstaterades att man inte skulle veta vad man skulle göra utan Facebook, för idag har det blivit mer än bara en chatt och lära känna sida, nu för tiden har du eventkalandern där också. Via den kan du se vart nästa roliga händelse är, vilka som ska dit och man kan till och med få rabatter på prylar tack vare att man är medlem i Facebook. Han ställer också en inledande fråga ”Men hur påverkas vi psykologiskt av att Facebook har blivit infrastrukturen för vårt sociala liv?”

Jag börjar genast fundera lite på Mosskins fråga och jag tror vi påverkas rätt rejält av Facebook. Speciellt när vi läser om hur duktiga alla andra är, för det är tyvärr oftast det som står, man skryter om allt man gjort hela dagen och liknande, det ger nog väldigt många skuldkänslor och problem, något jag inte tycker man ska främja. Klart man kan börja må psykiskt dåligt av att läsa hur bra alla andra har det. Ett annat sätt är de som faktiskt skriver hur hemskt de har de, många gånger överdriver nog dessa, men det är svårt att veta och har man otur läser fel personer detta och utnyttjar det hela genom att trycka ner personen ännu mer, det är lättare att mobba en redan mobbad person visar studier på.

Längre ner i inlägget på mosskin.se kan man läsa hur man i början av internets begynnelse sa att man kommer kunna skapa sig nya identiteter virtuellt. Mycket riktigt blev det så, men kollar man hur det är idag så gömmer man sig inte längre, man öppnar upp sig, idag kan nästan vem som helst, få veta vad som helst bara genom att gå in på Facebook. I USA är Facebook den mest välbesökta siten, till och med före Google, Mosskin tror att det snart är lika även i Sverige. Man har i studier kollat användning av Facebook, och vilka personer försöker framställa sig som på nätet. Det intressanta med studien är att de som är populärast i verkligheten blir ännu mer populära på nätet, detta är ett fenomen som man brukar kalla för ”rich get richer”.

Även här får jag lite tankar, börjar inte allt som rör Facebook gå överstyr när det blir större än självaste Google? Jag är själv (tyvärr) en flitig användare av Facebook vilket ökar mitt förstående för att det rör sig åt detta håll, men jag hoppas att det kommer något nytt, något som gör att Facebook inte får ”monopol” på marknaden utan faktiskt minskar och försvinner, som vilken trend som helst. Allt brukar ha sin gång, men Facebook bara växer mer och mer, framförallt kan fler och fler företag utnyttja detta genom att göra reklam till utvalda grupper och därför ha större chans att sälja. Vi lämnar ut mer och mer information om oss själva vilket inte heller är bra på sikt.  Att fenomenet ”rich get richer” faktiskt stämmer blir jag inte alls förvånad över, det är något jag länge förstått att det kommer bli så, syns ju även i det verkliga livet, men vad jag menar med det, det får jag ta någon annan gång, nu rullar orden iväg och jag måste sluta.