Sakta kände jag tårarna glida ner längs min kind, natten hade kommit mot mitt fönster och staden sov. Jag vet inte varför, men något gjorde att jag inte kunde hålla gråten borta, jag var tvungen att lätta trycket bakom mina ögon. En flod av blanka tårar landade på min kudde. Varför grät jag, vem saknade jag, vad hoppades jag egentligen på?

Det var nog inte sorgsna tårar, för samtidigt som jag låg där, hade jag ett leende på läpparna. Det som fick mig att gråta kanske var löken som pappa hackat dagen före, kunde det verkligen vara så?

Nej, jag måste inse även jag. Faktumet att det kom tårar över min kind igår, det var för att jag tänkte tillbaka, hittade tillfällen i mitt liv då allt var enkelt. Tiden jag tänkte på hoppade mellan flera herrans år sedan, tills för bara några dagar sedan. Jag såg ett ljus i mitt liv den 26 april, något som tyvärr visade sig vara bara något som alla får höra. Jag fick höra liknande ord den 24 oktober, även då var det bara ord, inget mer. För flera år sedan, låt oss säga 5, då fick jag höra dessa ord och jag kände mig lycklig och glad av dem, jag kunde aldrig få nog av att höra dem av den människa som höll mitt liv uppe då. Nu blir jag bara besviken varje gång någon säger dessa ord, för jag vet att det nu för tiden inte är mer, än bara ord.

Hade det inte varit för att jag har djur, en underbar familj och ett intresse jag kan leva ut för till 110%, då vet jag inte vad jag skulle gjort, hur länge jag skulle orkat?

Jag ber er vänner och bekanta i min närhet, klaga inte på varandra, säg inte saker ni faktiskt inte menar, även om dem är snälla, man behöver få höra ärligheten också, annars kan man aldrig anpassa sig till verkligheten.

Om ni inte kan hålla det jag just bad om, så kommer jag oavsett vad ni vill, säger eller tycker, fortsätta med det jag älskar! Fortsätta leva ut i den kropp jag är i. Jag kommer ge allt jag har, tills något säger stop. Jag hoppas att ingen någonsin kommer försöka stoppa mig i det jag lever för!

När natten lämnade mitt fönster och jag vaknade igen, då kändes allt precis som förr, förutom att jag var sjuhelsikes trött!