Tänk, jag som trodde jag skulle orka både dansa, jobba och dessutom skriva här, minst 1 gång om dagen... Ack så fel jag hade. Men nu känner jag att klådan efter att få skriva kommer tillbaka, så hoppas ni har orkat vänta och gillar även denna del, för det är trots allt er jag skriver för och gillar inte ni det jag skriver, blir det också tråkigt att skriva.

Så snälla ni, kommentera vad ni tycker! Ni får gärna vara anonyma om ni inte vill berätta vem ni är.

Vad har jag gjort sedan jag skrev sist nu då? Jo jag har ju varit ute på flera olika danser, Aspåsnäset har jag hunnit med två gånger, och Hällesjö har jag också lyckats kommit iväg på två gånger. Jag skulle kunna berätta massor om dessa 4 danser, speciellt de två i Hällesjö, men det känns som om det kommer bli alldeles för tråkigt för er som läser detta om jag ska sitta här och berätta om vilka underbara/snälla tjejer jag har lärt känna, eller hur duktiga vissa är. Så istället ska jag prata om något helt annat.
Jag ska försöka berätta den där härliga känslan man får efter en lyckad dans tillsammans med någon tjej. ( Kan självklart vara en kille också) men jag har inte fått erfara det. Vi hoppar tillbaka tills när det var dans-weekend på OSD här i Östersund mot vårkanten.
Jag dansade ovanligt mycket den kvällen, och det var väll mysigt, härligt samt väldigt trevligt. Kändes som att man dansat med nästan alla! Då ser jag en tjej som står där och blickar ut över dansbanan, den där blicken ett rovdjur har på jakt efter sitt byte. Det är damernas andra dans, och den har precis börjat... Jag står dumt till, så jag vet att hon inte kommer kunna se mig där jag står. men jag känner att jag bara måste(!) ha en dans med henne. Jag bestämmer mig för att bjuda upp fast det är damernas tur att bjuda upp, regler är ju till för att brytas har jag hört! Jag småspringer fram till henne. Utan att jag märkt det så har hon trots allt vridit huvudet och ser att jag småspringer fram mot henne. ( Mycket folk så jag tappar tillfälligt blicken från henne då jag måste hålla koll hur jag sätter fötterna för att inte gå in i alla andra.) Så när jag upptäcker detta är jag ungefär 7 meter ifrån henne, så mycket som jag stelnade just då, tror jag aldrig jag gjort förut, fruktansvärt vad pinsamt det kändes. Men jag kan heller inte slita blicken från henne, ser att hon börjar le (kanske att hon skrattade till och med) kommer fram till mig i normalt tempo och ställer mig frågan:
Brukar du springa mot tjejerna när du ska bjuda upp? hon har den där glimten i ögat som gör att man förstår att hon tyckte det var lite komiskt.

Jag som är ärlig säger då att "Nej, det brukar jag inte men dig ville jag verkligen hinna dansa med.
Första låten på damernas tar slut medan vi står där och pratar... ( Detta var en snabb låt) alltså kommer det komma en snabb till, för att sen bli damernas tredje dans till två lugna låtar.

Haha, varför står vi här då, klart vi ska dansa, men då får du dansa både denna snabba och de två långsamma så vi inte hamnar en låt fel när vi ska bjuda upp nästa gång. Att få höra att hon vill dansa tre låtar med mig, innan hon ens vet om jag är duktig på att dansa gör att man får en ganska fin känsla i kroppen.

Vi börjar stappla runt en bugg, det går väll inte så värst bra, men vi båda har nog väldigt roligt fast det inte alltid blir rätt. Låten tar slut, och vi förbereder oss för foxxen, jag tror nog både jag och hon jag dansar med, (vars namn jag förövrigt aldrig fick) känner att det nog inte kommer gå så bra här heller.

Redan vid första steget känner jag hur den där underbara känslan börjar komma, och när vi tagit några steg till är jag som i en danshimmel. Det bara flyter på, det är som om jag svävar på moln, fast tillsammans med någon tätt intill. Att hon dessutom följer min minsta rörelse gör bara allt så mycket mer underbart.
vi dansar dessa två låtar, och när den andra slutar står vi länge och ger varandra en kram, sedan säger vi nästan i mun på varandra "Fan vad grym du är på att dansa" vi skrattar till, inser att vi nog tyckte lika om både buggen och foxxen.

Jag vet nu att dessa tillfällen när det blir såhär lyriskt är guld värda, man får kanske ett par per år, det är inte många i alla fall. Men jag fick det, med någon jag kanske aldrig mer kommer få dansa med? Hoppas verkligen hon minns hur jag såg ut, och att hon bjuder upp mig igen ute på någon dans om hon ser mig. För mitt minne om hennes utseende är ett minne blott, tror jag åtminstone. Så denna dans hade jag betalat samma pris som jag gjorde för hela kvällen även om jag bara hade fått just den dansen med henne.

glöm nu inte att kommentera, snälla? :)