Tänk, jag har bara dansat i två år, ändå har man fastnat för ett band så hårt som man gjort, när jag fick veta att det häftiga bandet Zlips skulle sluta, då kunde jag inte mer än att sörja, jag funderade mycket på vad som skulle hända med dem otroligt duktiga musikerna och liknande.
När jag fick reda på att Zlips sista jämtlandsspelning någonsin skulle vara just den 25 / 11 på Furan, ja då visste jag inte att dem faktiskt skulle återupstå fast i liten annan formation, inte riktigt samma musiker och liknande. Men jag hade planerat in denna helg sedan länge, och när det bara var dagar kvar, då var jag så fruktansvärt taggad och peppad, men samtidigt väldigt sorgsen och låg, för ett av dem absoluta elitbanden jag vet av ska upplösas.
Fredagen kom, och jag kände verkligen av den där dystra men samtidigt kärleksfulla dofterna, musiken och närheten som kom till mig när vi gick in genom dörrarna på Furan. Vi var självklart där i bra tid, ungefär 10 minuter innan den första låten skulle börja spelas, jag åkte med Helene, med i bilen var också Martine, Johan Fridlund och Johan Thoresson. Thoresson blev dessutom av med oskulden på denna dans, då det var den första dans han var på, stort grattis till dig!
Vi pratade lite om hur man rör sig och vilka steg man faktiskt ska ta på dansgolvet, hur man ska förflytta sig i foxtrott helt enkelt. Tiden tickade iväg, och vi kom fram till första dansen. Snabbt fann jag och Martine varandra och vi fick genast avnjuta en underbar foxtrott, tror inte kvällen hade kunnat starta så mycket bättre! Vidare träffade jag på flera underbara vänner, bland annat Moa, Sofia och Julia, några som inte heller brukar vara på dans, men jag han trots allt med att dansa med dessa stjärnor också :) Hur det hela gick till vet jag inte, men plötsligt slutar Zlips spela, jag bara vad gör dem, tittar förvirrat på mina kamrater som i sin tur tittar på mig, suckar och säger "det är faktiskt paus nu"... Hehe, tänk att man kan vara inne danserna så mycket, att man inte ens vet av att klockan har blivit paus?! Umgicks under pausen med ännu fler av mina underbara vänner, bland annat Ronny, Kim, Jesper, Yulia, Liv och Emma, även Bylan som jag bara träffat 1 gång tidigare träffade jag och lärde känna ytterligare lite bättre! Ett fruktansvärt trevligt gäng detta är! Under pausen letade jag dessutom också upp Sandra som hade fått fin besök från Härnösand, ingen mindre än Emma! Underbart att få träffa denna tjej faktiskt, hon är som en syster för mig, svårt att förklara vad hon betyder för mig, men ack så skönt de var att få se henne en sväng, få prata lite med henne, tyvärr hann jag och hon inte med någon dans denna gång, men vi har planer på att kunna ta de danserna vid ett annat tillfälle inom en snar framtid...
Pausen började närma sig sitt slut, men jag han säga hej till Mimmi också en sväng innan jag sedan gick till Liv för att få dansa med hene första dansen före paus. Även här blev det en fruktansvärt skön och aldeles underbar foxtrott, måste berömma dig liv, du har inte dansat mycket, du började dansa som mest i sommras i hällesjö, men redan då dansade du som en gudinna, och du har ju absolut inte blivit sämre! Dom som får dansa med dig ska och kan skatta sig lycklig.
Det flöt på fort, han faktiskt ta en bugg med Johan också, måste säga att det är sjukt kul och framförallt lärorikt att dansa som tjej, fast jag är kille. Det ger mig massor när jag känner hur förningen blir för tjejen och liknande. Så tack johan för den dansen du bjöd mig på!
Kvällen närmade sig sitt slut, många härliga och underbara danser dansade, när samtliga ordinare nummer var slut, och det blev dags för Zlips att köra extranummren, ja då hade dom redan visat deras glädje mot oss dansare, redan bevisat att dom tänker ge gärnet de få spelningarna som är kvar för dem tillsammans, något jag verkligen uppskattar! Som sagt, dom hade redan visat att dom var i sin bästa form, tror ni inte att dom höjjer detta ytterligare en nivå, när dom drar igång med extranummer på extranummer, varav det första får dansas med Helene, tack för att jag han få en dans med dig med! För att sedan avsluta kvällen så som jag började den, med Martine, ja ni får säga vad ni vill... men passar ni inte på att dansa med henne, så gör jag det gärna ;) dumt att gå miste om någon så duktig foxare som hon är!
Vi fick dessutom reda på något fruktansvärt roligt! Att Zlips, kommer att stå på furan, som dom alltid gjort den 5 januari, på trettondagsafton. DOm kommer nämligen göra en smygpremiär där, tillsammans med Dreams, som står för den kvällen i övrigt. Så cirka 30 minuter kommer Zlips spela denna afton, gud vad man lägtar redan, tänker er själva. Att först längta efter Dreams, för att sedan få veta att Zlips ska vara där samtidigt, det blir ju som dubbelt så gott då!
Tack underbara Zlips för den tid jag fått haft med er, jag tror, hoppas och vet att ni kommer alla lyckas i framtiden också inom denna karriär.
Tusen och åter tusen rosor ger jag er! <3

Kärlek? Ordet....

Ordet kärlek, det måste nog vara det mest korkade ord som skapats, för ordet kärlek är ett tomt ord. Ordet har så många definitioner, att ingen egentligen längre vet, när det är kärlek? för varje ny kärlek man träffar, tror man att denna gång är det den rätta, denna gång är det den äkta kärleken, det visar sig ofta vara helt fel... var det då kärlek?

Jag tänkte dock berätta om första gången jag träffade på den där äkta kärleken, eller det var iaf vad jag trodde då!

Jag var väll inte så jätte gammal, men jag och min bästa tjejkompis, vi umgicks mycket, sakta vaknades det upp känslor för henne av mig, jag tänkte mer och mer på henne, undrade om hon kände samma sak, jag var då tsm med en tjej, mest för att det var tufft att ha tjej, ja för nog var det coolt att ha tjej när man var i den där åldern?!

Vi började prata på msn en kväll, och vi kom in på att vi gillade varandra osv, men det blev inte så mkt mer sagt, även om jag innerst inne tror, att vi båda bad om att få varandra, samma kväll gjorde jag slut med den tjej jag var tillsammans med, för man kan ju inte vara ihop med två samtidigt, eller kan man det? Nej, då kunde man i alla fall inte det.

Det blev morgonen därpå, skolbussen kom som vanligt och hämtade upp mig, jag satte mig längst fram, där det fanns två passagerar platser, hoppades att min bästis skulle sätta sig bredvid mig, vi stannade till där, och faktikst, hon satte sig där! Jag kände lyckan krypa in i min kropp. Känslan blev så stor, så skulle jag inte varit vaken, hade jag nog drömt det hela. Våra händer råkades på något vis mötas mellan våra säten, och vi fick snabbt fatt i varann, vi höll så där kärleksfullt hårt i handen. då, vid det ögonblicket visste nog vi båda, att vi var tillsammans, att v ihade ett förhållande. Det var inga ord bytta så som " får jag chans på dig" eller liknande, som annars var väldigt vanligt vid den åldern. Vi bara kände det, kände det där klicket.

Det gick så några dagar, innan vi träffades och jag fick ge min första betydelsefulla puss till en tjej, jag hade pussat någon tjej innan, ni vet det där ryska posten man lekte när man var mindre bland annat? Vart tog det vägen föressten, en så rolig lek som bara försvinner för att man blir äldre?

Ja som ni säkert förstår så gick sedan denna puss vidare till den första kyss jag gav till min första kärlek. wow, den upplevelsen det var, den är obeskrivlig, jag kan inte mer än önska, att man kunde backa tiden, få göra om den. vi började umgås mer och mer, våra andra vänner blev nog lite utstötta, för vi var för oss själva hela tiden, kollade film, käka nudlar, gick runt i skogen ja vi gjorde allt ihop ett tag. Där kom nog det stora misstaget, vi glömde det som faktiskt är viktigast, kärleken... inte mellan oss, utan till våra vänner, vi glömde hur myckat man älskar sina vänner. Men vi kom på det, när det var näst in till försent. Som alla andra förhållanden när man är sådär pass liten, så tar dem slut. så gjorde även detta.

Men jag kan fortfarande tänkta tillbaka till den tiden, när vi var och badade i havet, dök under vattnet och pussade varandra, eller när vi gick hand i hand runt på skolan, eller kanske den gången när vi var på badhuset, och åkte i en sådan där ström tillsammans, vi har gjort mycket kul du och jag, min första kärlek.

Jag har bevis, på att efter en bra kärlek, så kan vänskapen bestå, det gjorde den för oss, jag och hon är fortfarande bra vänner, även fast vi tyvärr inte kan träffas så ofta, pågrund av avstånden mellan oss numera, men jag hoppas och vill att vi snart ska få träffas igen.

Ja, vad ville jag få ut med denna text då? Jo, min tanke var att ni ska tänka tillbaka till er första kärlek, fundera över hur det kändes, fundera på om kärleken mellan två individer är värd så mycket att man kan glömma alla de andra underbara människorna man har runt omkring sig.

Jag vill också ställa en annan fråga till er, som jag hoppas ni funderar över. När sa du senast till någon helt främmande människa till dig, något fint. något som värmer för den personen, det kanske räcker med det där lilla "hej", kanske "vad fin du är" eller varför inte "du verkar vara så snäll". Jag tror nog dom allra flesta ska skämmas på denna punkt, vi människor, kanske specifikt vi svenskar, törs inte säga snälla saker till främmande människor? Jag har haft och har samma problem, men jag försöker bli bättre på det. Jag försöker att utvecklas som individ, få nya vänner, bland annat genom att ge en snäll men ärlig kommentar till en person. Jag kan av egen erfarenhet berätta att det värmer, och lyfter ens förtroende väldigt högt, när man får en sådan kommentar.

Tack alla mina underbara vänner som fått mig att öppna mitt hjärta igen, jag skriver i hopp om att fler ska fundera över, om kärlek är något vi kan sätta ord på?

Ja, tänk om jag visste, att det var i rubriken man får reda på allt, många skriver vad dom tycker och känner i rubriken, sen skriver dom om något annat.
Jag brukar ha en rubrik så man förstår vad jag ska skriva om i inlägget. Men Kanske ska även jag sluta skriva faktan och texterna i inlägget, utan bara välja ut dom där krossande orden, och lägga dem i rubriken ist. Det innebär att jag kan få flera inlägg per dag, för jag måste bara komma på bra rubriker. Behöver inte längre sitta och fundera över vad jag ska skriva om i inläggen. Gud vad enkelt det blev att blogga helt plötsligt.
Nej, kanske ska jag inte göra detta, kanske ska jag fortsätta så som jag gör, skriva om det jag känner och tycker i inläggen, och försöka få rubriken så att folk vill läsa det jag skriver.
Jag tänkte berätta lite om hur jag tänker när jag ska skriva. Jag brukar få sakerna jag ska skriva från lite olika delar av hjärnan. Ibland skriver jag om hur jag känner mig medans andra gånger skriver jag om hur jag önska jag kände mig, eller varför inte hur jag hoppas jag aldrig ska behöva känna mig.
Så allt jag skriver om att jag mår dåligt, eller att kärlek är värdelöst, eller att jag inte raggar på dans, ja allt sådant kanske inte är sant, men det är hur jag ser på saker, just då från någon vinkel, kanske ur ens kompis vinkel?
Tänk att det finns dom, man trott man känt hela livet, man tror man vet allt om dem men sedan plötsligt, visar sig saker som man inte hade en aning om, man blir nästan lite rädd. Jag inser att vänskapen man hade åt en vän, den finns lixom inte där längre på samma vis, för nu vet personen inget om mig längre? Jag börjar fundera, och inser att min vän, nog inte vet något om mig heller längre... Skuldkänslorna tynger ner mig, när ska jag våga berätta om just MITT liv, om allt som händer kring mig? Kanske aldrig, kanske igår? Men en sak vet har jag lärt mig, sanna vänner kan vänta, det gör dem inget att dom inte får veta allt om mig, för dom litar på att jag vet vad jag gör fasten jag inte kan berätta om det.
Detta blev ett sådant där helt meningslöst inlägg, men jag tycker jag fick till en fin rubrik i alla fall :D Hoppas alla får en underbar måndag nu!

Tack underbara läsare!

Jag kan inte mer än att inse hur glad jag är just nu. Kollade just upp hur många läsare jag hade på mitt inlägg jag skrev igår. Och siffran på antal som läst det jag skrev. Åtminstonde öppnat sidan, och kanske läst 1 rad, den är betydligt högre än vad den någonsin varit. Tack för det underbara läsare.
Jag har redan bestämt mig för vad nästa sak jag ska skriva om ska vara. Det ska handla om skillnaden mellan en kille och en tjej att börja dansa. Det finns faktiskt vissa saker som gör att jag har åsikter om att det krävs mer för att ena parten ska kunna börja, än vad de gör för att den andra ska börja... Hoppas ni orkar vänta tills jag skrivit om detta, och återigen orkar läsa det långa inlägg det förmodligen kommer bli.

Tänk vad tiden går fort, man tycker det bara var någon dag sedan man skrev. Men ganska fort upptäcker man hur fort tiden går. Mitt mål med detta inlägg är ett. Att få någon av er som inte dansar, förstå att en dans aldrig är något mer än en dans (nästan alla gånger).

 

Detta är ett inlägg jag funderat på att skriva en längre tid, men jag har haft lite svårt att hitta perspektiv och liknelser med det verkliga livet. Så ni konstiga människor som inte dansar, ska kunna förstå er på hur vi känner, våra känslor och vår passion för det vi gör. Men nu efter att jag läst både Helene's inlägg - Hålla isär samt Cecilia's inlägg - En dans är bara en dans i sina respektive bloggar, så har jag fått idéer om hur jag ska kunna berätta om detta. Jag hoppas jag får feedback på detta, då det faktiskt är det första jag verkligen skriver för att någon ska förstå, innan har jag mer skrivit vad jag känner och tycker. Men nu är syftet att få en annan folkgrupp att förstå att man dansar som man gör, just för att det ingår i dansen.

 

Del 1: Vad är dans?

 

Detta är något man kan dividera om lite, jag gör här och nu min egen tolkning av vad dans är. För mig är dans när man i takt till musik, antingen hur musiken låter, eller till taktslag det är frivilligt, det viktiga är att man har en röd tråd i sin dans, man ska kunna känna att det passar in. Sen är det vi utövar ute på socialdanserna faktiskt pardans, vilket innebär att man måste vara minst 2. I vissa fall kan man även vara 3, men det går vi inte in på mer i detta fall. Då det är oväsentligt. De två vanligaste dansstillarna ute på social dans är Foxtrott och Bugg.

 

Del 1.1: Vad är Foxtrott?

 

I foxtrotten står man nära varandra, så nära att det ibland kan se och kännas väldigt intimt. för att få till en riktigt bra foxtrott, krävs samma närhet som ni har när ni ger er bästa vän en sådan där riktig kram, alltså inte bara en klapp på ryggen kram. Utan en riktig. Just när ni kramar som tätast, och precis ska släppa för att folk inte tror att ni är mer än kompisar, ja då har ni den perfekta närkontakten för att få en lyckad foxtrott. Viktigt att tänka på är att ni inte bara kan ha den övre delen mot varandra, utan det ska vara raka ryggar, och kontakt från midja och uppåt ungefär.

Många som inte är vana dansare anser att foxtrott är bestämt. Att det ska vara exempelvis två långa och därefter två korta. man ska ha ena handen utåt i dansriktningen, och den andra på partnerns axel(för tjejen) eller midja( för killen). Detta är en myt som jag vill slå död på. Faktum är att ni i foxtrott aldrig kan dansa fel som kille, väldigt praktiskt blir det för killar, för dom kan aldrig säga att dom inte kan dansa foxtrott, för det kan alla. Vill du så kan du bara gå runt och runt i dansriktningen (som är i vänstervarv runt lokalen) med lika långa steg, samma hastighet på stegen hela tiden. Det blir kanske inte så kul, men det är fortfarande foxtrott, så länge du gör det i takt till musiken det vill säga.

 

Del 1.2: Vad är bugg?

 

Bugg är istället den dans, där du faktiskt måste lära dig saker innan du kan säga att du kan bugga. Att gå ut på en social dans för första gången och tro att du kommer kunna bugga, det är dumt. Både som tjej och kille faktiskt. Även om tjejen har en viss fördel med att kunna använda sunt förnuft lyckas komma på vad killen vill, nej juste nu kom jag på, tjejen har ju inget sunt förnuft så vi stryker den delen. ;) Alltså, vill ni börja bugga, på socialdans eller tävla, ja man kan faktiskt tävla i bugg! Dom allra flesta danser går att tävla i. Nu kommer jag bort från ämnet igen, så innan ni börjar bugga ute på socialdans, gå en kurs, eller fråga någon av era kompisar som har dansat ett tag. Det tar inte lång tid att lära sig grunderna i bugg. Jag fick själv frågan i fredags om jag inte kunde lära en tjej att bugga. Det tog mig två låtar sen kunde tjejen göra grund-stegen man har i bugg, vänstersnurr och högersnurr. (2 låtar är ungefär 5-6 minuter. ) Så att säga att man inte har tid att lära sig bugg, och därmed inte kan gå ut och dansa, det är inte någon bra ursäkt.

 

Del 2: När man dansar så intimt, så blir det som ett förspel för att sedan åka hem och fortsätta?

 

Detta är ett påstående som jag hör flera av mina vänner säga, i olika ordval självklart, men dom har alla samma slutgiltiga synvinkel på det. Nu måste jag återgå till mina egna erfarenheter och åsikter, men jag kan nästan lova att 90 % av alla som dansar tänker på samma sätt.

Jag själv har aldrig någonsin åkt på en dans, i hopp om att hitta någon att följa med hem, eller få henne att följa med mig hem. Det skulle aldrig falla mig in. För jag har under mina snart 2 år som dansare, insätt att det vi gör på dans, är just dansa. Jag har också kommit på mig själv. Sitta i bilen eller på bussen, åkandes mot dansen och hoppats att några av dom där som är mellan 30 och 45 ska komma till denna dans. För jag har saknat den där underbara dansen dom bjuder mig på. Aldrig någonsin skulle jag se detta som ett förspel för att sedan åka hem och fortsätta? Men eftersom det är ett faktum att man dansar intimt ute på dans, så är det ett faktum att man ibland kan falla tycke för någon, men det är ett bevisat faktum att det är dansen just då man faller för, jag brukar dock söka kontakt med denna person, genom att byta nummer, eller söka reda på den på facebook eller liknande sidor, för att sedan bland annat kunna lära känna personen, men framförallt få ut den på nästa dans. Så jag kan få en till sådan där underbar person att dansa med. När jag var ny inom dansen, trodde jag att jag hittade den rätta för mig, jag trodde jag älskade personen över allt annat. Men jag vet nu att det inte var personen i sig jag älskade, utan det var dansen mellan oss jag älskade.

Några av er har säkert fått upp en bild i huvudet, om att det jag sitter och säger är fel. "Klart det är för ett ragga du åker på dans, du är ju singel, och skulle säkert sluta dansa om du hittade den du älskade” detta är nog något flera av er tänker tyst för er själva. Jag måste därför bevisa motsatsen.

När jag åker på dans. Så är det i 3.5h vanligtvis. Varav hälften av denna tid är långsamma låtar, vilka jag dansar till 90 % foxtrott till, och andra halvan är snabba låtar, vilket jag till 98 % dansar bugg till. Detta innebär alltså att jag ofta faktiskt dansar mer bugg än foxtrott när jag är ute och dansar. Även om jag tycker foxtrott är underbart och helt fantastiskt att dansa.

Så till saken varför jag inte åker för att ragga. Om jag verkligen ville ragga, varför skulle jag då välja att bugga? Och faktum är att när man dansar foxtrott i snabbt tempo, blir det inte lika intimt. Man står fortfarande lika nära, men man skuttar runt lite mer, jag skulle säga att foxtrotten i det fallet, blir lite mer som sumobrottning, man står nära varandra håller om varandra och snurrar i cirklar. Detta gäller även om det är långsam musik. Bara det att allt rör sig långsammare då. Slutsatsen av detta kan vi då göra till att om ni tycker att foxtrott är intimt och man är då bara ute efter att ragga och så vidare, då är även sumobrottning det.

Kan även tillägga att jag aldrig någonsin skulle få för mig att sluta för att jag skaffar ett förhållande, slutar jag med dansen, så kommer det finnas anledning till det och den kommer inte att vara för att ”Nu har jag ju ett förhållande”

Del 3: Jag tror fortfarande inte riktigt på dig.

 

Jag kommer nog aldrig få folk att tro på allt det jag skriver. tänkte här ta upp fler liknelser mellan den intima foxtrotten som många tror man gör för att ragga, med saker som ni som läser förmodligen håller på med, eller kan få en bild i huvudet av.

 

Del 3.1 Vänskap

 

Har du någonsin kramat en vän av det andra könet och du har hoppats tiden ska stanna för du behöver den kramen så mycket och den känns så underbar? Om svaret på den frågan är nej, skaffa vänner du kan kramas med, det är vetenskapligt bevisat att man mår bra av minst 12 kramar om dagen. (källa: http://relationer.ifokus.se/articles/4e332c60d4ebea241300a02e-kramar-ar-brahttp://www.aftonbladet.se/wellness/article13777118.ab, Även jag kan vara en levande källa till detta, mitt liv har förändrats extremt sedan jag började få och ge kramar till mina vänner.)

Var svaret ja på denna fråga?  I Så fall tycker jag du ska fundera på om hur det kan bli mer intimt, att gå och kramas i takt till musik, jämfört med att bara stå och kramas? Närheten är den samma? Känslan mellan dessa två saker, är väldigt lika. Man känner en värme och en glädje. Allt annat bara försvinner. och man tänker bara på just det ögonblick man lever i, man tänker i nuet.

 

Del 3.2: Motion och socialt?

 

En annan sak jag vill påminna eller informera om, är att detta ger väldigt bra motion. Och att kunna kombinera motion med socialt umgänge, det är dans ganska originellt med, ja jag vet att det finns några fler sporter och aktiviteter som innefattar detta också. Det jag menar är att om man kollar säger vi fotboll, så har man ett lag. Laget umgås under träningar, efter träningen i omklädningsrummet, kanske lirar lite på fritiden ibland. Men hur många av dom som spelar, umgås med motståndarlaget, hur många byter om i samma omklädningsrum som dem efter matchen, pratar med dem och berättar att fan vad duktigt du spelade och liknande? Jag skulle gissa på mindre än 1, närmare 0 faktiskt. Inom dansen har vi däremot inte dessa ramar. Vi umgås mycket med tjejer när vi dansar, eftersom det faktiskt är pardans och därmed oftast dansas tjej - kille, men i pauser, före och efter danserna. Så pratar vi och umgås med killar också. Jag har x antal gånger pratat med en kille på dansen under paus och sagt att fan vad det gick bra när jag och den där tjejen dansade. Observera att jag därmed berättar för min konkurrent att jag gillar att dansa med henne. Det gör att han till stor chans kommer gå och bjuda upp den duktiga tjejen, för att bilda en egen uppfattning om hon är bra. Är hon det, så kommer han i sin tur sprida de vidare, och därmed får man ibland reda på personer som är väldigt duktiga och man bara måste dansa med, just för att få uppleva den underbara känslan.

För att återgå till motionen då, jag brukar använda stegräknare på vissa danser, och jag ligger vanligtvis på omkring 15-18 tusen steg på 4h , för att må bra bör man ta ungefär 10 tusen steg om dagen, vilket motsvarar ungefär 6,5-7 km. Så jag har sjukt roligt, och förflyttar mig ungefär 6-7 km på en danskväll? Hur många varv är inte det om man börjar kolla hur liten en dansbana faktiskt är? (källa: http://www.stegraknare.se/faq )

 

Slutsats och idé

 

Jag hoppas ni nu under eran läsning fått en bättre bild om att dans faktiskt är något som man inte gör för att ragga. Observera att det finns vissa som ser detta som ett hjälpmedel för att kunna ragga, men det finns och kommer alltid finnas folk som inte ser en sak så som alla andra, fast man utövar den dessutom. Parallellt kan vi jämföra det med den där som spelar fotboll, men han vet inte om att man kan passa bollen till sin medspelare utan bara kör på själv.

Jag vill tacka er för att ni orkat läsa igenom denna text, som faktiskt blev längre än vad jag trodde den skulle bli.

Jag har också satt ett mål. Att få minst 2 av mina icke dansande vänner, ut på en dans innan året är slut. sen om personen i fråga dansar, eller bara följer med och tittar, det återstår att se. Men jag hoppas att just DU är en av dem som jag kan få chansen att visa vad en dans faktiskt är och varför jag väljer att dansa.

Hoppas verkligen jag får kommentarer på detta, och förhoppningsvis har jag lyckats fått någon av er som inte dansar, att inse att dans är bra för kroppen. Man får motion, vänner, ökad rörelseförmåga och även tankegympa. Det är nämligen inte alldeles enkelt att dansa med fullt av folk runtomkring en, och dessutom erbjuda tjejen en annorlunda och varierande dans.

Återigen tack för att ni orkar läsa mina långa inlägg, jag skriver sällan, men oftast mycket när jag väl skriver ;)