Nu ska jag försöka berätta lite om det liv jag lever, och varför jag lever det. Berätta lite om hur inte bara jag, utan väldigt många runt om i landet faktiskt lever. Jag hoppas ni finner det hela intressant och att ni på något sätt kan känna eller få en förståelse till hur jag menar.
Det jag tänker prata om är engagemang, ledighet och hur man får tid till allt… om man får det?
På en vecka, bör man hinna jobba 40h, eller plugga lika många. Utöver detta har man sen ungefär 8h till på sig för fritid, då har jag tänkt att man sover ungefär 7h i snitt under veckan, och sista timmen är för att kliva upp och gå och lägga sig. På de här 8 timmarna som är kvar, kan vi nog alla lägga på minst en timme om dagen på att ta sig till och från skolan eller jobbet. Detta innebär att man i snitt har 7 timmar för möjlighet till aktivt fritidsintresse om man vill + hela helgerna. Det innebär alltså att du har fritid totalt: 67 timmar aktiv tid för hobby och fritid i veckan.
På de här 67 timmarna har vi dessutom en syssla vi alla måste göra, nämligen att äta… för att äta måste vi också laga mat, så jag tycker vi räknar bort 2h per dag för det också. Äta + laga mat.
Kvar har vi då: 53 timmar att spendera.
Nu ska vi se, hur spenderar jag dessa 53 timmar då? Okey, jag åker först och främst och dansar en gång i veckan. Vi får nog räkna en restid på cirka 1,5h oavsett vart jag åker, iaf nu på sommaren! Dessutom är jag på dansen oftast i 4,5h.. detta innebär att 6h i veckan går bort direkt på en danskväll. Kvar har jag 47 timmar.
Utav dessa 47 timmar brukar jag ha ett antal möten varje vecka, jag slog upp min kalender på en spontan vecka bara, och räknar till 4 möten under veckan, där vi snittade 2,5h per möte, vi tar det som mall. Det innebär att jag spenderar 10 timmar i veckan på möten. Okey, alltså har jag 37 timmar kvar!
En kväll/dag i veckan är jag med en kompis, restid 1h, umgåstid minst 7h om man snittar. Då har jag 29 timmar kvar.
Jag brukar även göra en hel del unf saker. Jag slår upp annan valfri vecka i min kalender och inser att jag den veckan la ungefär 12timmar på UNF och dess verksamhet. Drar jag bort detta har jag 17 timmar kvar.
Okey, nu är frågan, vad gör jag resten av tiden? Oftast ligger jag i sängen och kollar film, skriver lite texter, kollar facebook, pratar i telefon eller något annat.
Det jag tycker är spännande är att folk frågar mig, hur hinner du med allt? Och jag svarar ofta att jag vet inte, men när jag nu har räknat på det, så ser vi ju alla att jag skulle hinna med nästan 2 kompisar till i veckan om jag skippade alla de onödiga sakerna som jag nämna precis ovan?
Det jag tycker är jobbigt dock, det är att jag när jag väl tar det lugnt, har abstinens och måste göra något, vad som helst… Något som känns betydelsefullt, men när jag gör massa saker, så längtar jag bara efter att få ligga hemma och vila? Sen vet ju jag att jag egentligen inte gör saker bara för att, jag gör saker för att jag inte ska ligga hemma och börja tänka på saker jag inte vill tänka på, att jag ska ligga hemma och bryta ner det självförtroende jag själv skapat mig. Jag gör saker för att inte ha tid till att tänka, så det är väl inte så konstigt att jag tycker det är jobbigt när jag väl får tid till just att tänka?
Så ni som vet med er att ni gör väldigt mycket, fundera gärna över varför just ni gör så mycket. Och ni som känner att ni inte gör så mycket, utan är nöjda med att ligga hemma och kolla film osv, fundera över varför ni inte vill göra mer ”organiserade” saker? Jag vill också att ni ska fundera över, om det bästa alltid är att man ska minska det någon gör, varför måste det vara dåligt att ha ett aktivt liv med lite ”fritid”? Alla har ju lika mycket fritid, det är bara en fråga om hur mycket man väljer att göra på den. Skulle inte jag få göra allt jag gör, så skulle jag inte orka med länge… För jag måste ha något annat att tänka på, annars är det lätt att jag blir deppig, och det vill jag inte vara!
Så se till att ni tänker på varandras fritid, men se också till att ni hinner umgås!

Som vanligt väldigt flummigt, men men.. det får det lov att vara ibland! Ber om ursäkt i förhand för stavning och så, har inte orkat läsa igenom det jag skrivit överhuvudtaget.

Lyssna till ditt hjärta.

Lyssna till ditt hjärta.

Det finns så mkt man kan börja tänka på när man faktiskt gör det som meningen ovan säger, börjar känna efter ordentligt. När jag gör det brukar jag sällan bli klokare, sällan må bättre, men på sikt, på sikt brukar jag faktiskt på något vis inse att det var smartast det jag gjorde, den gången jag följde mitt hjärta och inte mitt huvud, de gångerna är de jag aldrig ångrar.

Vi har väl alla någon gång ångrat saker vi gjort, men hur många gånger, har ni ångrat det ni verkligen känt efter från hjärtat först, innan ni agerat? Och hur många gånger har ni känt efter över huvud taget? Är det inte väldigt enkelt att bara lyssna på impulsen från huvudet, gå på känslan som sitter i huvudet och sen ge allt! För att sen upptäcka att det inte funkar, kanske bli sårad, ledsen eller till och med arg. Men vem tar du ut dessa känslor på då? Den motsatta som fått dig att må såhär, eller dig själv? Jag brukar ofta när jag inte känt efter ordentligt, bli väldigt deprimerad och ledsen över saker och ting. Men jag anklagar alltid mig själv, för det var jag som var så dum som inte fatta, det var jag som gjorde fel osv. Detta beteende är ett väldigt negativt beteende, som inte hör hemma hos dig. Att ta på dig skuld för hur någon annan påverkar dig, är inte något du kan rå för. Däremot skulle du kunna känna efter kanske ytterligare än gång, för att vara säker på att du inte råkar vara den som förstör din motsatta, så den tänker det ovan nämnda om sig själv.

Hmm, jag inser hur luddigt jag skrivit allt här ovan, knappt jag själv begriper vad jag själv säger. Men min slutsats med det hela är att jag tycker ni ska tänka på vad ni gör mot varandra, våga stanna upp och känna efter från hjärtat och inte bara huvudet. Och kom ihåg att det är aldrig erat fel om någon inte tänker som ni, antingen har den inte känt ifrån sitt hjärta, eller så har kanske inte deras hjärta samma känsla som ditt. Hur som helst är det aldrig ditt fel. Vilket gör att du aldrig behöver vara ledsen, arg eller besviken på dig själv, för att du inte klarade av att prestera.

Avslutar med ett litet ordspråk/citat eller vad man ska kalla det, som jag försöker komma ihåg när det är lite tufft med saker och ting:

För världen är du bara någon
Men får någon är du världen.

Nej, nu är det dags! Domen är slagen, liksom natten är kommen! Klockan är mycket och jag borde sova. Alltså ett ypperligt tillfälle att skriva ett blogginlägg på, som tur är kommer det inte bli så långt denna gång, tror jag…!

 

Det jag tänkte berätta om är lite om mina vänner, om de som finns omkring mig, och det som idag är mitt liv, så är ni inte intresserad av att läsa vad folk har gjort med mig, eller jag gjort mot mitt folk, eller vad som hänt i mitt liv sista tiden, så kan ni stänga ner igen, då ber jag om ursäkt att ni kom in här överhuvudtaget, men kan informera er om att detta faktiskt är en blogg, där man brukar skriva sådana saker…

 

Alltså, om vi hoppar tillbaka nästan ett år, så hade jag ett flertal vänner, familjemedlemmar och andra bekanta som jag tryckte bort mer och mer, anledningarna till detta var många, en av dem var att jag tog på mig mer och mer uppdrag, ideella sådana. Tyvärr så gick det så långt, att när jag nu i januari kom på mig själv att jag inte längre har några vänner som kontaktar mig, om det inte är för att jag ska göra ett uppdrag tillsammans eller åt dem, så kontakter de inte mig. Alla sms man alltid fick förr där det stod ”hej, vad gör du” eller ”Tjena, ska vi ses”, de existerade inte längre. Jag börjar inse att till och med mina närmsta i familjen inte längre såg någon chans till att jag skulle ha tid för dem, så de inte bad mig komma över på en fika, en middag eller till och med komma över en hel dag och bara umgås. Eftersom jag kände att detta inte är så som jag vill att mitt liv ska se ut, bestämde jag mig för att försöka vinna tillbaka de vänner och den familj jag en gång alltid hade vid min sida.

Så nu har jag under en månads tid, försökt binda upp kontakten med flera av mina gamla vänner, de som betyder mycket för mig igen. Vissa har jag lyckats med, andra tycker bara jag är konstig som hör av mig nu, att det bara passar när jag själv vill och så vidare, dessa får jag kämpa vidare med, för jag vill bli en sådan som folk känner alltid finns där, en sådan där som alla vet ställer upp om man har problem.

Så tänkte att jag ska berätta lite om de som jag hoppas kunna få tillbaka den kontakt jag en gång hade med dem, och sen avslutar jag med att berätta hur de här personerna samt ni andra som känner att jag svikit er, försvunnit från er ska kunna tro mig, när jag nu säger att jag vill ha er som mina vänner, och att jag inte tänker låta hela mitt ideella liv komma före er!

 

Johan Fridlund:

Jag lärde känna dig genom öppna förskolan, vi var så små, men redan då blev vi underbara vänner, jag har så otroligt mycket minnen med dig, så jag vet inte ens vad jag ska nämna. Tillsammans har vi och kommer vi klara allt, för jag vet att du finns där för mig, liksom jag finns där för dig. Den sista tiden har vi inte umgåtts längre. Vi har alltid massa arbeten, ideella som betalande saker att gå igenom, alltid massa tankar på annat. Jag tänkte till exempel idag fråga om vi skulle gå på bio ikväll, men sen kom jag på att jag hade styrelsemöte, det var därför jag frågade dig vad du skulle göra ikväll… Jag vill verkligen vi ska få till mer kvalitetstid med varandra, för även om vi ses och pratar nästan varje dag, så vet man knappt något om dig som vän längre, för vi har inte tid för varandra, eller oss själva längre!

Så jag hoppas du förstår hur mycket du betyder för mig, och hur gärna jag vill att vi ska få tillbaka vänskapen vi har, och inte alltid måsta se varandra som kollegor, partners eller klasskamrater, du är som min andra halva!

 

Moa Carlsson

Det är klart jag inte kan glömma den här tjejen. Jag menar, du väckte mina känslor så kraftigt när vi sågs en av de första gångerna faktiskt, jag tog bussen hela vägen till skalet. Vad gör man inte för att få träffa någon man tyckte väldigt mycket om. Jag minns hur orolig jag var över att allt bara skulle kännas fel, jag var ju trots allt överlägset äldst på den där jäkla höstrocken… Men du tog hand om mig, och ett minne jag aldrig kommer glömma är när vi satt i trappen för att vi tyckte musiken var alldeles för hög och när vi satt där råkade jag se att du skrivit något i din hand.

Jag kan säga att vid den tidpunkten smälte jag totalt. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen, ändå släppte jag dig, lät dig gå mer och mer, tillslut pratade vi aldrig längre, och sms:a nästan inte heller.

Du accepterade mig igen när jag började höra av mig igen, du gick med på att träffa mig igen. Jag hade så underbart roligt, så jag vet nu att jag verkligen inte vill låta dig försvinna från mig igen. Du är en underbar vän till mig, som jag bara längtar att få ta del av alla roliga händelser som hänt i ditt liv sen du var liten, men också få finnas där för dig, vid varenda motgång du möter på, varenda gång du behöver någon att gråta ut för.

Jag hoppas du fortsätter att läsa, så du får se hur jag vet att jag inte kommer få dig att ramla bort ifrån mig igen.

 

Martine Linderos

Jadu, jag vet inte vart jag ska börja. För mig har du sen vi lärde känna varandra alltid funnits där. Men under en period verkade du inte riktigt vilja ha tid med mig, och jag försökte inte få den tiden heller, för jag hade inte tid med dig heller. Men jag vet hur jag varje gång vi väl pratade, tänkte hur underbart roligt jag haft åt men också med dig.  Att jag lyckats få dig att förlåta mig för att jag försvann så länge, det är jag nästan säker på att jag gjort. Men det jag också är säker på, som jag inte är lika säker på att du kanske tror, det är att jag vet att jag aldrig kommer vilja vara ifrån dig på det viset jag var igen.

För mig är du luften när jag behöver ett andrum, för mig är du stekpannan när jag behöver något hårt för att komma till insikt i saker. Jag hoppas du förstår hur oerhört värdefull och ovärderlig du är för mig, och att vi i framtiden blir kanske ytterligare lite bättre på att lyssna på varandra också!

 

Emma Åkerlund, Linnea Oldenburg+ min familj:

Jag vet att jag gjort många av er besvikna, besvikna för att jag inte ville kontakta er, besvikna för att jag inte la tid på er. Men jag tänkte att jag visste att ni var mina vänner, och då behöver man inte bry sig, för ni finns ju alltid där. Det jag inte tänkte på var att jag kanske borde funnits för er också och inte bara tvärtom. Så hädanefter ska jag komma ihåg att om jag får ett sms där det står hur jag mår, måste jag alltid kolla hur personen som hör av sig också mår. Och när jag inte längre hör något, då är det verkligen hög tid att höra av sig. Hur ska ni annars veta att jag vill veta.

Ni är alla betydelsefulla för mig, och jag är glad att jag i alla fall försöker få tillbaka kontakten med er, sen om ni väljer att bli vän med mig igen, eller om ni inte vill binda kontakt med mig på samma sätt igen, så får jag acceptera det. Men jag vill att ni ska veta att jag är glad över att ni finns, och jag är glad över att jag fått vara er hjälp, precis som ni varit min hjälp!

 

Hur kan jag garantera att jag inte glömmer er?

Jo, jag kommer se till att minska på mina ideella åtaganden först och främst. Jag hade egentligen tänkt mig att ta på mig ytterligare ett rejält styrelseuppdrag, men har bestämt mig för att istället lämna två som jag redan finns med i. Detta innebär att jag kommer få mer tillgång till fritid, vilket i sin tur kommer generera i mer tid att träffas, sms:a och prata med er, mina kära vänner!

Jag kommer också se till att jag hör av mig regelbundet, för ni ska veta att för mig finns det inget viktigare än mina vänners närvaro och samvaro! Utan er är jag ingenting, utan er skulle jag ju inte behöva finnas. Vad ska jag med massa roliga erfarenheter till, om jag inte har någon att utbyta dem med sen?

 

Nu hoppas jag verkligen att ni orkat läsa igenom detta, för i så fall har många av er säkert förstått jag har insett att jag måste minska ner på det jag gör, för att orka med min vardag, för att orka ta tillvara om det bästa man har, nämligen sina vänner, kanske är det något även DU måste börja tänka på? När åkte du iväg och gjorde något med din vän senast? När tog du en fika med din vän senast? Ja och då räknas inte den där lunchen där ni samtidigt pratade om ekonomin inom företaget…

Fredrik Backman - En riktig bloggare med bra svenska, eller bara en bloggare?

Jag har fått i uppgift av skolan att göra en blogganalys av en valfri blogg, jag valde direkt Fredrik Backmans blogg http://www.fredrik.cafe.se. Anledningen till att jag valt just den här bloggen är för att jag har läst den till och från under en längre tid och vet rätt mycket om den redan. Jag tycker han skriver på ett bra och varierande sätt vilket också är bra i den analys jag ska försöka göra.

När jag läser Fredriks blogg upptäcker man direkt hur han febrilt försöker göra sina inlägg roliga, jag vet inte om det bara är för att han vill ha många läsare, eller om han faktiskt tror han är rolig? Jag vet i alla fall att han många gånger är rent av riktigt tråkig. Ett exempel på detta är när han i ett inlägg publicerat den 19 maj 2013 och har rubriken Reklam. Här ser man tydligt hur han i inledningen försöker göra det hela roligt genom att säga ” Jag skriver ju böcker, emellanåt. Vi tjatar ju en del om det här, då och då. Jag ska försöka hålla mig kortfattad. Både ni och jag vet att det inte kommer gå så värst jättebra. Men gå och hämta en macka och något att dricka och kom tillbaka så ger vi det ett försök, okej?”. Nej, detta var inte roligt Fredrik, ännu sämre blir det när man strax efter fortsätter läsa och inser att hela inlägget bara handlar om de böcker han ska och har gett ut. Inte blir det bättre när man ser hur han dessutom ger extra reklam åt adlibris.se. Visst jag förstår självklart jag också att han måste göra reklam för detta bolag, han har ju garanterat ett bra avtal och får mycket pengar på de böcker han säljer via dessa, men i alla fall?! En annan sak är att han här är väldigt noga med sitt svenska språk, han ser till att ha rubriker, styckeindelningar och allt vad grammatikens regler. Kan det bero på att det är just ett reklaminlägg han skriver, eller vaknade han bara denna morgon och tänkte ”idag ska jag vara hyper noga när jag skriver mina inlägg”. Dock måste jag säga, Backan räddar sin blogg rejält när han skriver inlägg med rubriken ”Okej, Men jag var trött.” som han publicerade den 13 maj 2013. Där berättar han om hur trött han var och råkade hänga upp sin jacka på metallgrejen som sitter under tvålbehållaren, som man trycker på för att få ut tvål. Ja mycket riktigt, jackan vägde tillräckligt mycket för att bli ner dränkt av tvål, det var i alla fall vad han påstod.

Där får han verkligen fram de roliga sakerna, han använder sig utav ett mer låt oss säga, snabbskrivet språk, vilket innebär att han nog inte har haft adlibris.se som korrekturläsare innan han la upp inlägget, kredit åt Fredrik! Visst hans svenska språk är väl kanske inte det bästa i dessa inlägg, men de är i alla fall roliga. Kollar vi in ännu noggrannare i språket och den skrivande svenskan han använder sig av upptäcker vi rätt snart att han ofta skriver i talande former, kanske beror det på att han många gånger skriver dialoger. Men även i vissa andra inlägg kan man se lite av att han ofta skriver som om han pratade. Eftersom hela målet med Fredriks blogg på något sätt är att roa sina läsare ser han till att det han skriver ska vara lättläst, så helt klart skildrar han konkret och ser till att saker och ting är lätta att föreställa sig, annars skulle man inte tycka det är roligt.

 

Slutligen vill jag bara säga, Fredrik kan vara en väldigt duktig och erfaren bloggare, men han spöar då aldrig mig i att skriva långa tråkiga inlägg, ofta helt utan värde. Han kommer heller aldrig att vinna över mig vad gäller grammatik i blogginlägg, jag ser alltid till att låta adlibris.se korrekturläsa åt mig, eller hur var det där? Jaja, ett och annat stavfel får man roa sig med, vissa anser ju att stavfelen är det roligaste av allt jag skriver. Så kanske ska man börja skriva enda med ä oftare, eller varför inte påstå att man tycker det är trångt där bak oftare, det är ju vad ni läsare verkar vilja läsa på min blogg…

 

ps. Fredrik, jag tycker om det du skriver, tro nu inget annat, ifall du skulle råka läsa mitt inlägg liksom. 

Detta är en skoluppgift som jag väljer att posta på bloggen, som annars inte fått så mycket kärlek på sista tiden, hoppas detta duger, annars får ni hålla utkik, för kanske kommer det något mer spännande snart. 

Jonas skriver på sin blogg www.mosskin.se om hur Facebook gör med vår identitet, hans inlägg är gjort för att vara såväl humoristiskt men det finns ändå en glutta sanning i det han skriver. Här nedan följer en liten sammanfattning av de saker han tar upp, förresten, jag försöker inte vara rolig när jag skriver mina inlägg.

I första stycket från inlägget han postade 2011-01-14 kan man läsa hur Mosskin var på en middag där han och hans vänner diskuterade sina helgplaner, där konstaterades att man inte skulle veta vad man skulle göra utan Facebook, för idag har det blivit mer än bara en chatt och lära känna sida, nu för tiden har du eventkalandern där också. Via den kan du se vart nästa roliga händelse är, vilka som ska dit och man kan till och med få rabatter på prylar tack vare att man är medlem i Facebook. Han ställer också en inledande fråga ”Men hur påverkas vi psykologiskt av att Facebook har blivit infrastrukturen för vårt sociala liv?”

Jag börjar genast fundera lite på Mosskins fråga och jag tror vi påverkas rätt rejält av Facebook. Speciellt när vi läser om hur duktiga alla andra är, för det är tyvärr oftast det som står, man skryter om allt man gjort hela dagen och liknande, det ger nog väldigt många skuldkänslor och problem, något jag inte tycker man ska främja. Klart man kan börja må psykiskt dåligt av att läsa hur bra alla andra har det. Ett annat sätt är de som faktiskt skriver hur hemskt de har de, många gånger överdriver nog dessa, men det är svårt att veta och har man otur läser fel personer detta och utnyttjar det hela genom att trycka ner personen ännu mer, det är lättare att mobba en redan mobbad person visar studier på.

Längre ner i inlägget på mosskin.se kan man läsa hur man i början av internets begynnelse sa att man kommer kunna skapa sig nya identiteter virtuellt. Mycket riktigt blev det så, men kollar man hur det är idag så gömmer man sig inte längre, man öppnar upp sig, idag kan nästan vem som helst, få veta vad som helst bara genom att gå in på Facebook. I USA är Facebook den mest välbesökta siten, till och med före Google, Mosskin tror att det snart är lika även i Sverige. Man har i studier kollat användning av Facebook, och vilka personer försöker framställa sig som på nätet. Det intressanta med studien är att de som är populärast i verkligheten blir ännu mer populära på nätet, detta är ett fenomen som man brukar kalla för ”rich get richer”.

Även här får jag lite tankar, börjar inte allt som rör Facebook gå överstyr när det blir större än självaste Google? Jag är själv (tyvärr) en flitig användare av Facebook vilket ökar mitt förstående för att det rör sig åt detta håll, men jag hoppas att det kommer något nytt, något som gör att Facebook inte får ”monopol” på marknaden utan faktiskt minskar och försvinner, som vilken trend som helst. Allt brukar ha sin gång, men Facebook bara växer mer och mer, framförallt kan fler och fler företag utnyttja detta genom att göra reklam till utvalda grupper och därför ha större chans att sälja. Vi lämnar ut mer och mer information om oss själva vilket inte heller är bra på sikt.  Att fenomenet ”rich get richer” faktiskt stämmer blir jag inte alls förvånad över, det är något jag länge förstått att det kommer bli så, syns ju även i det verkliga livet, men vad jag menar med det, det får jag ta någon annan gång, nu rullar orden iväg och jag måste sluta. 

Allt började med att jag såg ett inlägg på facebook, ja kan ni tänka er , det finns tydligen bra saker som sägs och skrivs där också. Hur som helst så var det en grupp vid namn UNF som la upp ett event. Namnet på detta var ”De halvt dolda – Ledarskapsutbildning i dolda funktionshinder”, mer info en så behövde inte jag för att jag skulle bestämma mig, jag ville åka! Direkt började jag prata med en nära vän till mig som är aktiv inom UNF och han har hjälpt mig med alla förkrav man måste ha för att få gå denna utbildning, när jag väl var klar med detta kom nästa problem, jag var tvungen hitta någon som kunde jobba mina arbetspass på jobbet istället för mig. Detta blev ingen lätt uppgift då väldigt många redan sökte ledigt, men tack vara underbara arbetskollegor och chefer som gjorde sitt bästa för att hjälpa mig lyckades vi lösa mina pass och jag kunde fokusera på resan. Avgång skedde klockan 17:15 torsdagen den 25 Oktober, från Östersunds Central. Resan skulle bli med tåg och jag såg faktiskt fram emot att få komma iväg till något nytt, dessutom helt utan att känna någon.

Väl på Centralstationen i Stockholm klockan 22:35 började jag min 1 kilometers långa vandring till det boende jag fixat för natten, att meddela så börjar inte kursen fören dagen efter (fredag kväll klockan 19:00)

Jag fann min säng fort, och när jag krypit ner under täcket började mina tankar på hur detta kommer bli att gå. Jag lyckades flörta till mig en ”blinddate” med två flickor som jag skulle träffa på inget mindre ställe än just platten under fredagan, ja kanske måste jag berätta att dessa två tjejer är syskon och jag träffade dem för cirka 3 år sedan via internet, en av dem pratade jag väldigt mycket med under en längre och intensiv period, den andra lite mindre men ack så värdefull är hon i alla fall.

För första gången i mitt liv har jag dessutom gjort ett ”donkenhäng” alltså vi tre gick och hade dejten på donken, ja tro inte vi köpte nått där, utan vi gick bara och satt, haha man gör tydligen så här i Stockholm, blir man förvånad?

Jag vill Tacka dessa två helt underbar tjejerna Linnea och Lina, för att jag äntligen fick träffa er, hoppas det blir väldigt snart igen, för vi hade riktigt bra samtalsämnen fast vi knappt känner varandra längre!

Dessa två flickor hjälpte mig att hitta till den plats jag skulle vara för att påbörja min resa genom den utbildning jag faktiskt åkt ner för.

Anlände till anläggningen omkring 20 i 7, alltså i lagom tid för att hinna installera och förbereda sig inför den föreläsning och lilla aktivitet som skulle börja klockan 19.

Jag kommer nu att försöka skriva ett inlägg om varje föreläsning, kommer skriva i korthet, självklart kommer jag kolla med  föreläsarna att det är okey att jag skriver om det hela innan jag publicerar. Men jag hoppas att jag ska kunna erbjuda er en riktigt trevlig läsning som ni kommer att gilla!

 

Nu blev det visst dags för lite kvällsfika innan läggdags, te , frukt, macka och kaka! Ses!

 

Var ett tag sedan det skrevs nu, mycket har hänt under denna tid, men min lust för att skriva har inte riktigt funnits där, dock ska jag ge mig på att berätta om denna kväll, som för mig har blivit sedd från två håll.

Jag tillsammans med 3 damer lämnade Östersund kl 17:06 för färd mot Gussjönoret, en mysig dansbana alldeles vid vattnet som man inte kan annat än att njuta av att vara på. På scenen skulle ikväll Blender stå, jag har ju inte riktigt haft den där riktigt bra känslan när Blender spelat, utan det har känts som att det är lite svajigt och jag har inte riktigt trivts att dansa till dem, men denna kväll skulle bli annorlunda, på flera vis!

Vi anlände i god tid cirka 25 i 8, men jag hoppade av redan vid insläppet för att utföra lite arbete åt arrangörerna denna kväll, min uppgift blev att ta betalt av gästerna och besökarna, såväl stammisar som nykomlingar. 150:- var priset på inträdet satt till, precis som vanligt alltså.

När man stått och tagit betalt en stund insåg man det faktum hur pass viktigt det är att arrangörerna får hjälp av andra personer för att det ska gå att genomföra arrangemang som dessa.

Pausen började närma sig, Lars-Erik (LEJon) som skulle ta över och avlösa mig behövde göra några sista saker innan jag skulle bli fri till att få börja dansa, så villigt satt jag kvar även under pausen i biljettkuren för att hjälpa dessa underbara arrangörer, massor av folk hade det hunnit komma dessutom!

Sådär lagom 2 minuter innan pausens slut hade jag blivit avlöst, hunnit äta en macka samt druckit en 33cl Trocca, så man var alltså ”fit for dance” i detta ögonblick, snabbt och smidigt hittade jag en danspartner till första dansen efter paus. Även fast det var mycket folk, flöt det på bra och jag uppfattade det som ytterst lite gruff och knuff på golvet, några toppen danser tillsammans med toppen dansare hanns med, även fast jag bara dansade en halvlek. Jag testa nämligen det knep en viss vän till mig sa ”du som bara dansar en halvlek ikväll, du må ju dansa dubbelt så fort”, jajamen, jag dansade dubbelt så fort, men mina partners gjorde det inte, så det blev lite lustigt när jag på slutet står med 15 damer och alla har bara dansat 1 dans med mig, medan jag dansat två med dem? Nej nu var det inte så, utan jag dansade precis i det tempo som var  behagligt för i alla fall mig och förhoppningsvis även min danspartner.

Blender levererade bättre än jag tidigare tyckt, och jag nådde fram till dem på det sätt jag tidigare saknat, faktum var att nästan alla i bandet sökte blickar, kontakt och välmående hos oss dansare och publik, mycket bra jobbat som jag hoppas ni behåller! Något jag dock blev lite skeptisk mot var ert slut (extranummer), kanonbra låtar, kanonbra framfört, men snälla ni… att stå och dividera på scenen om ni kan låten eller inte, det känns för mig inte så speciellt erfaret och professionellt ut, som ni faktiskt är!

Jag kan inte mer än att säga, bra jobbat samtliga som varit inblandade, arrangörer, bandet och framförallt dansarna.
Bandet: 4/5
Arrangörsbiten: 5/5 (kanonbra och smidigt)
Dansarna: 5/5
Kvällen totalt: 5/5

 

Aspåsnäset skulle ha sin första dans för denna sommar, på scenen stod Blender. Man nästan kände energin dansbanan har hållit inom sig under hela vintern, vilket gjorde att förhoppningarna steg och jag trodde detta skulle bli den bästa kvällen hittills på Aspåsnäset! Jag trodde fel...

Tog första dansen tillsammans med Tine, och därefter följdes det danser på danser med diverse tempo och människor.


en liten blomma som får symbolisera kvällens danser, underbara alltså!

Blender då, ja jag blev som sagt lite lätt besviken, visst dem gjorde ett bra framträdande och leverarar fin musik, men jag saknar något, det lilla extra man inte kan sätta ord på saknas. Hitta de och ni får en Jackpot av mig, nu får det räcka med endast 4/5 dansskor, och tur är väl de, för vem skulle vilja ha sko på bara en fot?!

Denna dans var lite speciell för mig, jag kom nämligen in gratis, fick fika i pausen och en mycket rolig paus denna aftonskväll. Allt tack vare att jag fyllde 18 nyligen och detta var Tines och Helenes present till mig, tack så underbart mycket! Även tack till alla er andra som också satt vid dessa filtar, som jag fick surra och skratta tillsammans med och självklart även åt! Utan er underbara dansvänner vore mina danskvällar faktiskt ganska tråkiga.

Hur som helst, en dag avklarad, bara 2 kvällar kvar, danssuget har ännu inte minskat, nu kör vi!

Tjo och tjim!

Det var som rubriken säger vad som bjöds på när Sandviken slog upp portarna för första gången denna säsong, på scenen stod Jannez som skulle utöver den vanliga danstiden 21-01 även spela en halvtimme ”gammtjoa” mellan 20-20:30 då ÖBRK hade sin sista kurskväll på plats här i Sandviken.

Det var härligt att se hur många det var som kom för att dansa gammalt som ändå inte gått kursen som precis var, några som redan kunde och några lite mer nya som hoppades på att få lära sig, kanonkul! I och med att det var en timmes förspel som man så att säga kan kalla det, så var det bra tempo och tillräckligt med personer för att lyckas få till det, ja en bra danskväll alltså!

Klockan slog 21:00 och kvällen började, som jag sa ovan så var det rikligt med folk redan nu och man förstod då att det kommer bli buffligt och en aningen svår dansat denna kväll, speciellt om man vill ta en svängom i bugg. Strax före paus blev detta rikligt bekräftat och jag fick försöka få mina partners att förstå att jag inte ville bugga så mycket mer denna kväll, utan istället foxxa mig igenom allt ruff och knuff. Pausen kom och tillsammans med några trevliga vänner gick vi runt och surrade lite. Jag insåg återigen hur folkrikt det var när man kastade en blick ut mot fiket, kanske dags att planera en ny struktur på hur man kan få det hela att funka lite bättre, som det är nu är det på tok för lång kö och skapar en form av förvirring tycker jag, detta är en av anledningarna till att jag faktiskt avstår fikat på Sandviken.  Kvällen fortsatte efter paus med en hel massa underbara danser, dessutom tyckte jag att Jannez verkar ha fått lite utav den där vårkänslan för dem verkade mer på hugget och snäppet vassare nu än vad dem var när dom stod instängde i en ishall sist, vårluften kommer förhoppningsvis hjälpa detta band att prestera ytterligare lite bättre så att jag senare i sommar kan säga ”ikväll gjorde ni en sjukt grym kväll, ni är värd 5 av 5 stjärnor!”. Så med detta sagt kan jag ju avslöja att så bra var dem inte ikväll, även fast dem körde ett trevligt förspel med gammeldans innan det hela började. Men mer än 4 stjärnor kan ni tyvärr inte få. Saknar fortfarande vissa delar i det ni borde och jag vet att ni har men inte använder.

Tänkte avsluta med att berätta lite om sista dansen. Tror det är första eller andra gången som jag faktiskt reserverar och bokar en dans med någon, jag är ju som några av er redan vet emot det här med att boka och reservera danser, just för att jag tycker alla ska kunna dansa med alla, och det utan att måste boka danserna innan dansen ens har börjat. Men jag kände att denna dans betyder en del för mig, vilket jag då också gärna vill dansa med någon som jag verkligen gillar att dansa med, valet blev därmed rätt enkelt. Som jag befarade blev detta också en trevlig dans, som man förövrigt inte riktigt kan sätta ord på. Tack du flicka jag fick dansa sista dansen med denna afton, undrar när det blir nästa gång?! Några extranummer bjöd Jannez på också, som i vanlig ordning när det gäller Jannez innebär något fartigt och snabbt, mot min förtvivlan! Kändes dock som att det var skönt att kunna bugga ut det sista denna kväll då kvällen i övrigt varit svårbuggad på grund av folkmassorna.

Tack alla inblandade för denna kväll, ingen nämnd ingen heller glömd. Nu laddar vi batterier och möjligtvis laddar något mer och satsar på att få till det även nästa helg, ja få till underbara danser alltså!

Ni som inte orkar läsa allt, utan som är mest intresserade om att höra mina åsikter om dansen i nälden, ni kan hoppa ner sisådär cirka 1000 ord, under rubriken "dansen 5maj", men jag ser gärna att ni läsar allt, trots att det är långt innehållandes mycket dravell!

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

En köttbjörn, är det jag när man är på jakt efter en partner att dansa med? Eller är jag den där oskyldiga ekorren som alla bara vill utnyttja?

Hur som helst, i lördags hade jag en dag jag aldrig kommer få chansen att uppleva igen. Jag fyllde nämligen 18 år! Hur kan man spendera sin födelsedag bättre än på en dans? Mycket riktigt, det var dans i Nälden denna afton, och jag ska längre ner försöka beskriva och sammanfatta kvällen, men först ska jag berätta lite annat om hur min födelsedag var.

Fredag kväll den 4 maj

Jag började fira in min födelsedag redan denna kväll genom att bjuda in min familj och släkt till lite tårta och kaffe, några presenter fick jag också, dock inget regelrätt paket utan mest kuvert med bland annat pengar och presentkort i, efter några timmar åkte mina gäster hem, dock hade min syster inte haft möjlighet att komma tidigare då hon jobbade, så dem var på intågande ganska direkt efter att de sista åkt från mig, en snabb promenad med hundarna innan det var dags för fika och trevligt surr igen! Det är lite tråkigt att man inte umgås och träffar sin syster mer än vad man gör, för gud vad trevliga både hon och hennes kille (läs gubbe *Ler*) är!  Gud vad klockan gick fort, redan 22:40!

Jag och pappa satte oss och började planera morgondagen, samt surrade lite om helt andra saker innan det blev dags för mig att krypa ner under täcket för att sedan få vakna på lördag morgon som 18 åring!

Lördag den 5 maj, före dansen.

Klev upp hyffsat tidigt och gick på promenad med hundarna, sen satte jag och pappa igång med att hacka lite grönsaker, fixa och dona inför besöket jag skulle få. Klockan slog 13:00 när jag kastade mig in i duschen, endast en timme innan mina vänner skulle få chansen att börja komma in hos mig, maten skulle jag dock inte servera fören klockan 16:00. Först kom Johan, den vän som jag känt längst. Enda sedan jag var mycket liten har vi alltid umgåtts och haft roligt tillsammans, tror faktiskt aldrig vi har bråkat, bara tappat lite utav den underbara kontakt vi hade, allt på grund av någon jäkla tjej, det ska vi aldrig låta hända igen!

Strax efter kom Linnea och strax därefter även Helene och Martine, även er ska jag skriva lite kort om tänkte jag!

Linnea: Jag har inte känt dig så länge, men du bjuder alltid på trevligt surr och underbara danser, behöver jag säga att jag träffade dig via dansen? Kan inte mer än att hoppas vi kommer få ha flera roliga saker framöver och förhoppningsvis även danser tillsammans!

Helene: Spelar ingen roll vart, när och varför man är med dig, du gör alltid hela tillvaron lysande och rolig! Spelar ingen roll om du är massor av år äldre än mig, eller om du är några år yngre än mig, för så länge du är med mig så kommer i alla fall jag alltid ha roligt och stanna ung!

Martine: Kanske ska jag inte ens försöka beskriva dig, för vad jag en skriver, lär det bara bli tokigt! Men så länge det blir tokigt så kommer jag vara glad! Vi har faktiskt inte heller känt varandra så länge, men ändå vet du väldigt mycket om mig, liksom jag har fått veta en hel del om dig med. Mycket surr har det blivit, på facebook, i bilen, på dansgolvet… ja det finns inga gränser var och vad vi har pratat om! Hoppas på massor av fler livserfarenheter med dig!

Klockan tickade fort vidare, och det tog inte länge innan Matti dök in i huset, så självklart ska jag berätta lite om honom också!

Matti: Vi började prata och umgås lite från den dagen vi började på John Bauer, sakta har vi upptäckt att vi nog är lika sjuka båda två! Man kan säga hur mycket som helst, du är knäpp, störd och helt sjuk! Och det är exakt just därför du en sådan underbart bra vän till mig, vi är ju likasinnade!

Även Kenneth dök upp strax innan maten serverades, det är en kille som också går i min klass, dock känner vi väl inte varandra så jätte bra, men nog brukar vi ha det trevligt och roligt på bussresorna hem, i skolan och på andra ställen då vi träffas!

Maten serverades, glömde jag föresten tala om att det var Tacos vi skulle äta? En bit in under tiden då vi åt kom Cecilia, hon kunde tyvärr inte komma tidigare då hon hade annat hon var tvungen göra innan det fanns möjlighet att komma till mig. Jätte kul att du kom, och självklart ska du få några egna ord om dig också!

Cecilia: Utan dig hade jag aldrig börjat dansa, vet inte riktigt vad som flög i mig när jag ett tu tre följde med dig ut på min första dans, men jag minns den såväl… Det var på Furan i september… nu snart tre år sedan. Vad skulle jag göra idag om jag inte hade fastnat för dansen, vem skulle jag umgås med, utan dig hade jag inte lärt känna några av de ovan nämnda personerna, utan dig skulle jag inte vara någon, än i dag! Tack vännen!

När klockan var en bra bit över 18:00 började vi röra på oss, och när vi väl kom till Nälden var det Jag, Linnea, Cecilia och en annan vän, Christoffer som satt i bilen. Klockan slog 19:35 när jag tog mitt första danssteg på golvet, detta tillsammans med Linnea. Det var luftigt på golvet denna tid på kvällen, dessutom vart jag mäkta förvånad hur bra golvet var?!

Kvällen den 5 maj – Nälden Dans

Jag ska nu försöka återberätta hur själva dansen var, gå in lite på de olika banden och galan i sig…

Vi börjar med några bilder från kvällen:

Sen tar vi lite om hur banden skötte sig...

Jannez: Kan inte mer än att återigen säga, man vet vad man får. Hela tiden så fyrkantigt att dansa för er, man ser aldrig någon skillnad eller förnyelse, är ni feg för att våga testa något annat, eller tror ni helt enkelt att erat gamla kommer hålla livet ut?! Jag börjar redan nu när jag kollar på sommarens danser att välja bort er, för jag får inte den där känslan av spänning när jag åker på en dans till er. Jag vet exakt vilka låtar som kommer komma, exakt när ni kommer hoppa av scenen för att stå på golvet och spela, ja nästan så jag vet när ni kommer ta och dricka lite vatten också! Vill nu inte påstå att ni är dåliga, men ni måste våga göra något nytt snart, annars kommer jag med flera att försöka hitta andra ställen att dansa på de gånger ni på våra dansmarker.

Perikles: Ja vad säger man om er då, igår tyckte jag trots att jag inte köper all er musik, att ni gjorde en bra kväll! Ni vågade ha en image och jag fick den kontakt jag sökte hos er, kanske kan jag om några danser med er faktiskt acceptera er musik också, visst det är svår dansat bitvis, men det är bara ni som verkligen rockar loss med dessa sorters sånger, vad jag vet i alla fall! Och med rätt partner är det mesta möjligt, det bevisades igår! Något ni dock måste tänka på, det är lite samma som jag sa om Jannez, vill ni bli det där extremt bra bandet som alla vill till, då måste ni hitta något mer dansant som gör er unika, och inte bara ha ett rockmedley av lite olika slag som dessutom är svår dansade till. Men bra jobbat, ni är nog på god väg att komma tillbaka dit jag via rykten har hört att ni varit en gång i tiden!

Black jack: Nu ska jag inte kasta skit på er, tyvärr är ni inget band som gick hem hos mig, nej faktiskt inte hos så många alls. Men som jag sa så tror jag inte det handlar om er, utan mer om Nälden som tar er till en dansgala som denna, hur tänkte dem? Ni hör inte hemma på en dans där 60% är under 20 och dessutom brinner för dans. Ni borde vara på ett ställe med lite äldre folk där man tar ett glas öl för att sedan gå upp på golvet för en svängom till er, då tror jag ni kan gå hem ordentligt! Men det finns faktiskt något ni har, som många band idag tappar mycket på och det är att ni är väldigt taktfasta, det är enkelt att dansa till er, men ack så tråkigt dessutom! Låtarna och sångerna är bedrövliga. Vill ni gå hem i dagens publik, ja då måste ni faktiskt göra om er repertoar ordentligt, några av dessa gamla godingar kan man självklart ha kvar, men endast ett fåtal! Jag tycker dock ni ska stanna där ni är, och försöka öka på att vara unika, men då istället jobba för att få komma och spela där denna typ av musik faktiskt går hem.

Totalt från alla band under hela kvällen:

Jag gillade väldigt lite av allt som kom ur högtalarna, låtarna och takterna som kom där fick mig inte att vilja dansa, dock hade jag några helt underbara dansare på plats i Nälden, vilket gjorde min kväll helt magisk i alla fall! Så jag hoppas att Nälden dansgala har lärt sig något och förhoppningsvis tänker ett steg till när dem ska boka band inför kommande galor, annars är risken stor att jag åker någon annanstans denna kväll framöver.

Helheten på kvällen blev tack vara mina danspartners trots allt en 8/10! Tänk så mycket folket på en dans kan göra.

Avslutningsvis vill jag tacka alla mina vänner och bekanta, som gratulerade mig på min födelsedag, som bad om att få en dans med födelsedagsbarnet, som väckte minnen då dem liknade en kär vän till mig. Framförallt, tack underbara dans för att du alltid finns där för mig!

 

Ps. Vill tillägga att tjejen jag dansade sista dansen, är en underbar tjej som jag hoppas vill fortsätta dansa med mig, du får alla omkring dig glad, trots att du ibland kan vara lite väl envis ;)

Sakta kände jag tårarna glida ner längs min kind, natten hade kommit mot mitt fönster och staden sov. Jag vet inte varför, men något gjorde att jag inte kunde hålla gråten borta, jag var tvungen att lätta trycket bakom mina ögon. En flod av blanka tårar landade på min kudde. Varför grät jag, vem saknade jag, vad hoppades jag egentligen på?

Det var nog inte sorgsna tårar, för samtidigt som jag låg där, hade jag ett leende på läpparna. Det som fick mig att gråta kanske var löken som pappa hackat dagen före, kunde det verkligen vara så?

Nej, jag måste inse även jag. Faktumet att det kom tårar över min kind igår, det var för att jag tänkte tillbaka, hittade tillfällen i mitt liv då allt var enkelt. Tiden jag tänkte på hoppade mellan flera herrans år sedan, tills för bara några dagar sedan. Jag såg ett ljus i mitt liv den 26 april, något som tyvärr visade sig vara bara något som alla får höra. Jag fick höra liknande ord den 24 oktober, även då var det bara ord, inget mer. För flera år sedan, låt oss säga 5, då fick jag höra dessa ord och jag kände mig lycklig och glad av dem, jag kunde aldrig få nog av att höra dem av den människa som höll mitt liv uppe då. Nu blir jag bara besviken varje gång någon säger dessa ord, för jag vet att det nu för tiden inte är mer, än bara ord.

Hade det inte varit för att jag har djur, en underbar familj och ett intresse jag kan leva ut för till 110%, då vet jag inte vad jag skulle gjort, hur länge jag skulle orkat?

Jag ber er vänner och bekanta i min närhet, klaga inte på varandra, säg inte saker ni faktiskt inte menar, även om dem är snälla, man behöver få höra ärligheten också, annars kan man aldrig anpassa sig till verkligheten.

Om ni inte kan hålla det jag just bad om, så kommer jag oavsett vad ni vill, säger eller tycker, fortsätta med det jag älskar! Fortsätta leva ut i den kropp jag är i. Jag kommer ge allt jag har, tills något säger stop. Jag hoppas att ingen någonsin kommer försöka stoppa mig i det jag lever för!

När natten lämnade mitt fönster och jag vaknade igen, då kändes allt precis som förr, förutom att jag var sjuhelsikes trött!

Det ständiga problemet har nu kommit till min sida, aldrig har det varit så tufft som det är nu.

Jag började min danskarriär för 2½ år sedan ungefär, törs inte ens fundera över hur mycket pengar man faktiskt har lagt ut på detta egentligen.

Sista tiden har det blivit svårare och svårare att få ihop det med pengar till dans, bensin och liknande. Mycket tack vare att det går massor av pengar till körkortet som just nu ligger på prioritering ett!

Så vart tänkte jag komma med att berätta hur jobbigt jag har det med ekonomin då? Jo jag har funderat lite, och tror jag lyckats kläcka en idé som kan hjälpa mig att få råd att åka på danser igen!

 

Det jag räknat på och konstaterat att det kanske kan funka, det är en sådan finurlig liten sak som att börja ta betalt för danser. Som jag har förstått det så spelas det cirka 40 danser på 1 kväll, det innebär att jag kan få chansen att dansa med 40 olika individer. Det jag tänkte man kan börja med är då ett system typ ”Pay and take”, lite grann som toaletterna på Busstorget fungerar. Om man vill dansa med mig så kostar jag 5kr gången. Dock kan man få köpa ett klippkort där du får 5, 10 eller 20 danser att spendera när du vill under säsongen. Du kommer tjäna cirka 1, 2 respektive 4 danser på att köpa klippkort. Om du tycker att jag är riktigt värdefull, kan man få köpa mig för en hel kväll, dock varierar priset för att köpa mig för helkvällar beroende på vilket band som spelas, vad du vill att jag ska göra (läs dansa) samt vem du är. Dock är detta ett ganska dyrt alternativ, men för vissa kanske det kan vara värt att få äga mig en hel kväll.

Jag ska nu försöka förtydliga detta ytterligare, så ni ser att kostnaderna jag har för att åka på dans, kommer att täckas av detta system.

Vi säger att alla betalar mig en singeldans då blir det 5*40=200kr En danskväll går i inträde på 150kr cirka, och bensin kan man nog räkna på nästan 50 kr också idag, skulle det bli något över så går det till administration, service och underhåll av produkten (mig). Jag kommer dessutom att försöka jobba för att få upp ett smidigt bokningssystem via nätet, med Iphone och android app så man snabbt och smidigt kan beställa mig inför kvällen redan i förväg. Dock kommer jag reservera vissa tider att man ska få möjlighet att boka mig under kvällen också. Allt för att allas behov ska bli uppfyllda.

Så vad tycker ni nu om denna idé, observera att jag har sökt patent på den redan, och därför får ni inte stjäla idén heller, och vill ni köpa in er på patenten kostar det därefter, dessutom kommer jag ha ensamrätt ang. priset, övriga måste hålla ett högre pris än mig om ni ska kunna få patent på tjänsten.

Birk Wikén, grabben som löser alla problem, stora som små!

Zlips-Furan-20 April!

Min kropp rörde hennes, hur jag en vred eller vände mig så kunde jag känna hur hon tryckte sig mot mig, kunde känna hennes parfym och doften av vilket balsam hon hade i håret. Sakta förflyttades vi oss runt på golvet, varken jag eller flickan tätt intill min kropp kunde tänka sig att vi var två, när vi rörde oss var det så smidigt att man trodde man var själv, i dansen, på golvet och i hela världen. Endast ljudet ur högtalarna fick en att komma ihåg, det står ett band på scenen som gör denna dans möjlig, det finns en människa mitt emot mig som gör det möjligt att få allt till att bli den dans det är.

Det är gånger som dessa man önskar tiden kunde stanna, det är danser som dessa man nästan aldrig kan få uppleva. Börjar fundera när senaste gången jag upplevde en sådan dans var, har jag uppnått den, kommer jag få uppnå den? Detta är något jag inte vill fördjupa mig i, men jag vill att just du ska fundera, när uppnådde du detta senast, med vem var det och varför blev det så bra?

Med denna inledning vill jag presentera säsongsfinalen på Furan där det nya Zlips skulle stå för musik och tillsammans med oss dansare skulle dem försöka göra kvällen magisk. Tiden tickade, Zlips var nog ganska nervösa när dem vet att all publik som var där denna kväll, var där just för att få höra detta bands första och sista toner, få höra hur dem spelar, få höra hur det kommer att bli. Från det att den första tonen, det första ljudet ut ur högtalarna började komma, önskade jag att tiden skulle stanna, men bara tiden mellan 21:00-01:00, där i mellan måste det fortsätta så man skulle kunna få dansa med alla man ville och kände att man trivs att dansa med, detta om någon kväll, skulle bli den kvällen där jag skulle få uppleva den dans jag beskrev högre upp.

Sakta började kvällen vandra mot sitt slut, jag hade ännu inte hunnit dansa med alla jag ville dansa med denna kväll, även om jag hunnit med många! Zlips röjde och myste med oss, om vart annat. Jag kände att kvällen kommer bli perfekt, om jag så ej skulle få uppleva den dans där allt funkar, den dans där allt är helt underbart! Slog en blick upp mot klockan, tiden hade hunnit rinna iväg mer, nu var det bara sisådär 20 minuter kvar ungefär, det skulle innebära, en långsam, en snabb och sen var det dags för sista dansen. Sista dansen ville jag denna kväll dansa med någon speciell, ville dansa den med någon jag uppskattar, en tjej som alltid får mig att le. Sista dansen… blev  med dej, exakt den jag hoppades på att det skulle få bli! Efter sista dansen var det dags för lite extra nummer, dessa dansades inte med samma tjej som jag nyss dansat med, utan istället fick jag lyfta min och Karins foxande till nya nivåer, att dansa till Zlips extranummer som de har just nu, det var otroligt! Aldrig har jag trott att ett vanligt dansband, ska få möjlighet att ge mig gåshud av en jäkla låt, aldrig trodde jag väl att det skulle bli något långsamt, trodde förstås att de skulle köra de gamla snabba låtarna som är standard som extranummer, dem gör något originellt som i alla fall jag uppskattar väldigt mycket! Just i de ögonblicken som Zlips stod där på scenen, spelandes den sista snutten på sista dansen, då önskade jag att tiden skulle stanna, jag var inte färdigdansad där, lixom var jag inte färdigdansad efter extranumren.

Tiden, jag kan inte riktigt glömma allt vad detta med tid innebär, hittade tidigare idag en bild på en väns blogg, som jag känner passar bra in i detta vad tid heter. Så som jag önskat många gånger att tiden bara ska kunna stanna, exakt där, exakt nu, exakt då!

Bilden är tagen av Anja Sonesson, besök gärna hennes blogg för bland annat fler bilder!  http://anjafoton.blogg.se/2012/february/
fotot är taget av Anja Sonesson, för fler foton se hennes blogg  http://anjafoton.blogg.se

 

 

Jag brukar alltid berätta vad jag tyckte om banden, ge lite ris och lite ros, så ska jag göra även denna kväll, men jag tror ni alla vet ungefär vad som kommer att stå?

Zlips, den dag ni slutar, den dagen kommer jag att sakna ett av Sveriges absoluta dansband, det ni bjöd på denna kväll, det var magiskt, aldrig trodde jag att jag skulle få säga att det var till 110% värt att gå på dansen, ENBART för att fått höra er, skulle jag såväl fått suttit på en stol bara för att inta den ljuva musik ni spelade för mig, så skulle jag utan problem göra det! Ni var magiska!

Självklart måste jag ge lite ris också, det jag kan komma på är att jag måste säga, fast den är bra bör ni göra om repertoaren lite, tycker ni har lite fel låtar på fel ställe, sen måste ni se till att våga hålla fast vid de lite mer annorlunda som ni har just nu, exempelvis era sista nummer, var inte som alla andra! Hade inte ni varit så pass nya som ni är nu, så hade ni hos mig legat i särklass topp 1 i dansbandssverige, nu måste jag dock lyssna och ta in er musik några gånger till innan jag bestämmer mig, kanske var detta bara en engångsföreteelse?

Avslutar detta inlägg med att säga, tiden kommer aldrig att stanna, se till att börja dansa, innan det är för sent!

dans är bara

Detta är den summering jag kan göra av kvällen, på scenen stod Bredbandet och Fålings, vilka tillsammans skulle ge oss fyra timmar musik att dansa till, fyra timmar av glädje samt fyra timmar att förbränna lite fett på!

Jag tänkte börja skriva lite om varje band, för att sedan fortsätta skriva om just min egna danskväll efter detta, låt oss börja!

 

Fålings:

Fålings inledde kvällen, med två låtar som i alla fall enligt mitt tycke gick i hastigheten ”snabb” och tillsammans med Helene startade vi igång dansgolvet med en bugg, efter detta bestämmer vi oss för att vi självklart ska ta en fox nu när vi ändå är i farten, så vi står där bredvid varandra när Fålings plötsligt säger ”ja nu är det dags att höja tempot lite”, alltså blev det ytterligare en snabb, för att sedan den tredje dansen gå ner och vara mer bekväm att foxa till, tycker att bandet i fråga ska se över sin start, var detta verkligen de tre optimala första danserna att börja med, eller skulle man tagit något annat? Det överlåter jag bandet själva få bedöma. I övrigt tycker jag att dom levererar bra, det är dansvänligt och man kan lätt hitta deras gung i låtarna, självklart har jag lite högre krav på dessa band nu då dem blivit rätt stora, och då kräver jag lite till utav dem. Jag vill att de blir bättre på att söka sin publik, just nu står dem där på scenen, sjunger och spelar sina instrument, men man får den uppfattningen att de inte ens vet att vi är där, jag vill se glädje, ögonkontakt mot publiken samt lite mer känsla från scenen. En annan sak jag vill ge förslag till är att kolla över era låtar lite, tycker det är för många utav de långsamma som går för fort och i alla fall jag är en av dem som gillar de riktigt långsamma låtarna, riktigt mycket!

Slutligen vill jag bara säga att jag trots allt är nöjd över erat framträdande på scenen, sista numret var fenomenalt! Bra jobbat!

3/5 dansare får ni av mig denna kväll.

Bredbandet:

Denna kväll var också min premiär till Bredbandet, alltså var mina förväntningar lika med noll när dessa ställde sig på scenen för att börja sjunga och spela för oss. Jag blev genast glatt överraskad av hur duktiga dem var i detta band och mina funderingar gick direkt till varför man inte fått höra dem tidigare? Vad gör att ett sådant här band inte får dra folk som andra band gör? Vi måste våga testa på nya band, och tro mig oftast kommer ni bli glatt överraskade! Även om jag tycker att Bredbandet var riktigt bra så finns det synpunkter även på er, faktum är att de är rätt lika, men jag tar dem ändå.

Det var även hos dessa lite för många snabba låtar, jag ser gärna att ni sänker tempot i flera utav de låtar som i nuläget ska kallas långsamma. I övrigt tycker jag att ni har gjort ett mycket bra och roligt låtval i er repertoar! Jag tycker att Ulrika som stod för sång hos detta band gjorde bra ifrån sig vad gäller att söka kontakt till publik, något Martin och de andra grabbarna dock saknade lite, så även där vill jag gärna se en förbättring in för kommande danskvällar med er.

4/5 dansare vill jag trots allt ge er, för ni gav mig en extremt bra danskväll!

Min egen dans då? Jo jag kan summera kvällen till fantastisk, tänk om alla danser följde denna standard, då skulle det bli kanon, varje gång! Det var väldigt länge sedan jag hade så roligt på en vanlig fyra timmars dans som jag hade denna kväll, dels för att det var glest med folk, vilket jag i och för sig tycker är tråkigt om man kollar ur arrangörssynpunkt och den framtida dansmöjligheten runt om i Jämtland, men det är också väldigt skönt att ibland verkligen få röra ut sig och ta plats i sina danser.

Jag inledde kvällen med tre danser tillsammans med Helene för att få vara säker på att avnjuta både roliga och mysiga låtar, på detta vis läggs dessutom nivån på att nästa dans ska vara lika bra eller bli bättre högt! Fortsättningsvis fick jag denna kväll chansen att bjuda upp själv, samt även hinna kallprata lite med några innan man begav sig ut på golvet igen. Allt tack vare att det såg och kändes ganska jämt ut mellan de två könen.

Jag vill lyfta fram den tjej som bjöd upp mig, och överraskade mig totalt vad gäller kunskap och följteknik. Inget snack om saken, du gav mig den bästa dansen sedan ö-viks maran, vilket jag dessutom hoppas du har lust att erbjuda till mig flera gånger! Totalt blev det tre danser med denna riktigt duktiga tjej! Nu är väll inte risken så stor att hon ser detta, och ni andra vet ju inte vem det är då jag väljer att inte sätta ut hennes namn.

Vill även berömma er alla dansare som jag hörde berömde folk hit och dit denna kväll, fruktansvärt viktigt att vi törs berömma varandra för hur vi dansar, hur vi ser ut eller hur vi är på insidan av våra kroppar! Man kan aldrig ge för mycket beröm, så länge det kommer från hjärtat!

Min danskväll denna kväll får helt klart 5/5 dansare, och jag har äntligen hittat den gnista jag saknat så pass länge som jag gjort nu, taggad inför Dansyran nu? Jajamän!

Sommardansskolan

 

Nu har snart ett år gått, ett år av förtvivlad väntan efter att åter igen få genomföra den helt magiska dansveckan på Sommardansskolan! Vad är nu detta undrar säkert flera av er nu.

 

Sommardansskolan är ett arrangemang som Östersunds Bugg och Rock’n roll klubb arrangerar varje sommar, i år är det belägrat ute i Föllinge, en jätte fin plats och helt perfekt för ett läger för oss ungdomar att åka på. Som ni säkert förstår så är det ett dansläger, det är för ungdomar mellan 13-18 år och alla oavsett nivå och utveckling i sin dans kan vara med på detta läger! Man delar in lägret i 4 olika grupper, nybörjare, fortsättare, de som siktar mot tävling/tävlar redan samt de som tävlat länge och är riktigt duktiga. Några utav landets bästa instruktörer så som Johan Åhs, Markus Rosendahl, och Conrad Lindström. Man lägger främst fokus på buggen, men får även prova på/utvecklas inom Lindyhop, boogie samt får vissa grupper förmodligen även testa på accro.

 

Anmälan är öppen fram tills den 31 mars, därefter är det intag efter utrymme i grupperna, alltså har man möjlighet att anmäla sig efter detta datum också, men då är risken stor att man inte kommer med för att gruppen redan är fylld, skulle en grupp bli fylld före 31 mars kommer det ske lottning om platserna, anmäler man sig i par har man dock förtur, så se till att anmäla er tillsammans med en partner gott folk!

När jag senast fick en statusuppdatering om hur det såg ut bland anmälningarna visade det dock att det är överskott på cirka 20 tjejer totalt, så killar, anmäl er till SDS så vinner ni tre saker, först får ni lära er att dansa, vilket är mycket värdefullt i framtiden dessutom är det en mycket trevlig och social aktivitet att hålla på med. För det andra så hjälper ni en tjej att få komma med, är inte det värt något så…! För det tredje så är lägret ett extremt roligt ställe att spendera de fem första dagarna på sommarlovet, ett fantastiskt läger som innehåller så mycket mer än bara dans, kvällsaktiviteter så som lekar, filmkväll och annat roligt! Kan nästan lova att ni som väljer att gå INTE kommer att ångra er!

Datumet för lägret är mellan den 16:e Juni – 20 Juni! Att det dessutom är ett billigt läger för att man ska försöka göra det möjligt för alla att kunna vara med och få lära sig dansa gör det också lättare att välja det beslut att man anmäler sig och har skoj dessa dagar på lägret!

För mer information om priser samt anmälan gå in på www.sommardansskolan.se och klicka er vidare!

Jag talar om detta läger utifrån egna erfarenheter efter två år på detta helt otroliga läger som blivit bättre för varje gång!