Dans, vad är det, och varför göra det?

Det blev fredag även denna vecka, fort hade det dessutom gått, även om tiden från fredag morgon, till klockan 21:00 då själva dansen, kändes som en evighet. Som vanligt var jag på plats vid sibylla kl 20:30 för att bli upphämtad av Helene och hennes kompanjon Martine, eller hon kanske var en vän till Helene, jaja det är inte så noga för oss dödliga, eller hur? Vi anlände i lagom god tid före shake skulle börja sitt scenuppträdande inför oss, klockan var vi detta nuet 20:45. Ett samtal med kort längd tillsammans med min chaufför hennes väninna samt några andra dansanta dansare gjordes för att fördriva den sista kvarten. Till vår förtvivlan startade inte bandet igång förens klockan slagit hela 21:04, detta är ju nästan en dans?! Ja, jag accepterar det väll denna gång då. Första dansen var redan fast slagen att den skulle dansas tillsammans med Martine vilket gjorde att ribban sattes högt direkt! Det finns faktiskt både för och nackdelar med att få en riktigt bra dans det första man får, man vill liksom inte riktigt bjuda upp någon som inte är fullt lika bra, eller bli uppbjuden av någon annan som inte håller samma standard.

Observera att tjejen på bilden inte spelar längre, samt att det generellt är en gammal affish.

Bara för att inflika lite om bandets första dans, jag begriper inte att ett sådant klassband som Shake är, börjar med något så pass snabbt som deras första dans denna kväll var, illa tycker jag faktiskt!

Nu tillbaka till mig, det är ju trots allt det allt handlar om, eller hur? Alla vet vi ju liksom att det är jag som är störst, bäst och vackrast, så självklart ska blogginlägget handla mest om mig och inte så mycket om något jäkla band?!

Hm, jag hoppas ni inte får uppfattningen att jag inte vill eller tänker dansa med nya dansare, tvärtom faktiskt. Jag tycker det är riktigt roligt att få dansa med rena nybörjare, så länge de är villiga att försöka, samt gärna har någon form av grundkänsla för takt och rytm.  Denna kväll var inte så välbefolkad vilket jag tycker är tråkigt för arrangörerna, kanske berodde det en hel del på att det var SM veckan, dessutom i Januari månad då många har ganska ont om pengar och liknande, men för mig som dansare så var det faktiskt riktigt bra! Några stjärnskott fanns det denna kväll, så en och annan dans hanns med tillsammans med dessa, samtidigt som jag dessutom fick chansen att dansa med flera nya, tror det blev totalt fem nya personer jag aldrig dansat med förut denna kväll, varvid några av dem lyckades jag få två danser med! Men vart var du kära vän, du som bjöd upp mig sist jag dansade på furan och då blev tvungen att nobba för att jag precis innan blivit uppjuden av en annan. Jag vill verkligen få en dans med dig, om jag bara såg att du dök upp så jag kan bjuda upp dig!

I pausen tilldelades jag äran att få fika ihop med mitt resesällskap, något jag aldrig gjort förut så där rök oskulden till att fika med mitt färdmedel också! Tänk egentligen vad fascinerande det är att man kan förlora oskulden på så många saker, så många ställen och dessutom på samma kväll, flera gånger om?! Gott fika bjöds det på i alla fall, samt en hel del humor vilket kändes som att det behövdes såhär i halvlek.

Jag lyckades få avsluta min sista dans med en tjej jag själv tycker är väldigt duktig, men tyvärr inte dansar så mycket med, av flera anledningar. Några av dem skulle jag kunna ta här, men inte alla och därmed väljer jag att inte nämna någon. Men om du läser detta så ska du veta att jag gärna dansar mer och ofta med dig!

Resan hem denna riktigt härliga och trevliga kväll skedda faktiskt med en lugn och fridfull bil, även innehållet i bilen höll sig rätt lugn denna kväll på hemvägen.

Vad har jag glömt berätta nu då? Nej, förmodligen inget av intresse, mer än att mycket av det ovan nämnda, ska tas med en nypa eller näve salt, för jag skriver inte alltid som jag menar… men mycket menar jag! Framförallt så menar jag allt jag skriver om andra men inte alltid det jag skriver om mig själv?

Nu jäklar är det dags igen! Woiot skriver av sig.

 

Tänk att man får höra så mycket olika kommentarer, förolämpningar och liknande trams som kille när man dansar. Nu ska jag skriva av mig allt skit, försöka döda alla dessa extremt låga och oprofersionella förolämpningarna icke dansande människor har! För mig har jag fyllt den bägare med smuts jag kan ta, och den har svämmat över, jag behöver nu tömma den vilket jag gör genom att skriva detta låt oss säga, aggressivt utan smärta inlägg.

 

Den första förolämpningen jag fick, kom strax efter att jag hade börjat dansa, det var min andra sociala dans någonsin, jag hade precis fått lära mig grunderna i buggen, vänstersnurr var den snurr jag kunde. Lyckades få dansa med en tjej som faktiskt kom och bjöd upp mig, fast jag satt i hörnet och låtsades som att inte finnas. Jag berättade för hon att jag är jättedålig på att dansa, hon skrattade och sa att det var lugnt, jag kände en viss lättnad över detta. Det var dock en bugg låt, och hon insisterade på att vi skulle bugga, efter första låten så säger hon högt och tydligt, så alla runt omkring mig hörde ”Ja, du var ju fan sämre än vad jag trodde” sen gick hon därifrån. Att en människa, en duktig dansare kan sjunka så lågt så man kränker en annan ny dansare så hårt, jag trodde inte det fanns sådana människor. Det tog mig ett par danskvällar till, innan jag tordes säga ja till någon mer än den ända jag visste inte skulle skälla på mig i alla fall.

Kan tillägga att denna person, nu när jag dansat två år, har kommit tillbaka och bett om att få dansa med mig flera gånger, bara för att den har sätt att jag tydligen kan dansa. Dock har jag påpekat att det inte är för denna persons förtjänst att jag kommit dit jag kommit inom dansen, för hade det inte funnits riktiga dansare, som hjälper en, utan bara sådana som henne, då hade jag slutat för länge sedan. Hon skäms rätt mycket över detta nu i efterhand och har fått en annan syn på att dansa med nybörjare.

 

En annan kommentar som jag tror många dansare, främst killar har fått erfara och höra, det är denna ”Det är bögigt att dansa”.

Hur kan det vara bögigt, att stå väldigt tätt emot en tjej, och dansa med henne, man gör inga tendenser till att stå så nära andra killar och om man gör det, så är det för att man utövar en sport? Jämför med brottning eller liknande, är alla dem killarna bögar isf? För dom är ju väldigt tätt ihop med varandra? Varför blir sporter som tjejer och killar tävlar med och mot varandra bögiga? Samma sak är det med ridning och flera andra sporter där det är oberoende på vad du har för kön för att utöva sporten?

 

En annan sak som folk brukar säga är att dans är en tjejsport, hur kan styrdans vara en tjejsport? För att kunna utöva tävlingsformen av pardans, såsom bugg, lindyhop, BW eller liknande så behöver du vara 1 tjej och en kille, detta för att man ska ha en kille som för, och en tjej som följer. Hur kan en sport där det behövs lika många av båda könen bli en tjejsport? Mycket märkligt tycker jag.

Och för bara cirka 45 minuter sedan, fick jag höra den absoluta värsta kommentaren hittills, den som fick mig att skriva detta inlägg. Kommentaren löd som följer

”Det är töntigt för att det är för killar som ändå inte kan få till det!
Men de får närhet genom dansen”

Tänk att jag skulle behöva uppleva att få höra denna kommentar, jag trodde faktiskt jag skulle garva ihjäl mig först, till jag insåg att hon faktiskt menade allvar med denna komentaren, då insåg jag hur fel syn folk tydligen har på oss dansare. Varför skulle just vi dansare vara den typen som inte kan få till det? Ja som säkert alla ni låt oss säga vettiga människor vet, så är detta en total lögn, men dock är det tydligen en syn som vissa har på oss killar som dansar. Jag hävdar nog snarare motsatsen, skulle vi killar vilja, skulle vi nog ha lättare att få till det än flertalet andra killar som håller på med andra sporter, men för oss dansare är dansbanan inget raggningsställe för att få till det, utan det är ett ställe vi utövar vår sport på. Jag jämförde en social dans som en korpen match i fotboll, man gör det för att det är kul, inte för att vinna och bli bäst!

Detta var nog allt jag hade för stunden, men jag har nog hittat suget för att skriva igen, för äntligen har jag kommit på flertalet ämnen jag kan skriva om, samt fått annan inspiration i hur jag kan skriva mina inlägg. Avslutar detta inlägg därmed med frasen
”To be continued”

Jag går mot strömmen, jag gjorde ett val.

 

Gott nytt år, sa jag för några dagar sedan, men egentligen så är det inte det nya året jag ser fram emot, utan jag försöker se glädjen i allt som hänt i det gamla. Jag brukar försöka säga och tänka att man bara ska ta saken som det kommer, att man inte ska planera så mycket framöver, att man inte ska ha för stora förväntningar om saker och ting. Och om jag nu ska efterleva det jag säger och tänker. Så kan jag inte säga ”Gott nytt år” när det bara gått 1 minut utav alla dessa 525 948,766 minuter som återstår på detta år. Ganska patetiskt och säga att det blir gott innan vi upplevt det. Därför säger jag GOTT GAMMALT ÅR! För det gamla, kan jag inte mer en att se godheter i, visst jag har inte haft det på rosor alla gånger, men jag har nyss fått lära mig att man alltid har val i livet, och därmed kan man välja de bra sakerna i varje val. Att göra saker, för att man ska må bra, att ta hand om sina vänner, istället för att såra dem. Allt bara för att göra, det man själv och de i din närhet, ska må bra.

 

Hoppas nu att ni inte tröttnat på att läsa redan, har dock hört att många inte orkar läsa mina ”väggar med text” men ett tips, läs inte allt på en gång då? Svårare än så är det inte!

Mitt 2011

Ja, vart börjar man sitt år egentligen, man kan omöjligt minnas alla bra saker som hänt i ens gångna år. Kanske bör man skriva ner det på ett papper ,så man kan sammanställa det i slutet av året, ja jag vet inte. Men jag tror jag börjar någon gång under året 2011 i alla fall.

Som ni säkert alla vet, så är dansen något som verkligen betyder något för mig, så gjorde den även under 2011, det är nog tack vare den som jag fortfarande är den tokiga dansmänniska jag är, eller vad tror ni?

Jag tänkte börja någonstans på försommaren, ni vet vid den tidpunkt som SDS är, ja Sveriges absolut roligaste läger! Detta har jag skrivit om i tidigare inlägg, men ack så roligt det var, och extremt lärorikt var det också, ett stort tack till Conrad och Thilda som höll i den bugg grupp jag gick i, ni har lyft mitt självförtroende enormt, dessutom har ni fått mig att faktiskt kunna dansa.

Jag längtar självklart redan nu till detta års läger, för er andra som är intresserad så kan ni se mer info om detta på www.sommardansskolan.se jag kan informera er redan nu att anmälan till lägret kommer öppna 1februari, och det finns ett max antal platser, så se till att få tag i en av dem, ni kommer inte ångra er!

 

Efter detta läger så fortsatte jag med lite sommarjobb som pågick lite hela tiden under hela sommaren, lite olika jobb och andra olika aktiviteter, något som jag dock också gjorde, var att varje onsdag, åka iväg till Hällesjö för att dansa! En helt underbart fin loge som ligger ute i skogen. Men att få dansa där, bland extremt snälla och trevliga människor känna myggen bita en på benen och armarna samt höra band i toppklass spela där, det är ljuvligt! Jag längtar redan till denna sommar, så man får göra om det hela.

Jag var iväg till Öviksmaran, även den längtar jag något kopiöst tillbaka till ett underbart ställe att dansa på, då det kommer duktiga dansare från hela Sverige dit för att dansa. Att man ska dit nu i februari också, det är självklart!

 

Vad har mer hänt i mitt liv då? Jo jag har fått större problem med min rygg, men ska äntligen få åka och kolla upp den ordentligt den 23 Januari, fantastiskt glad över det.

Jag har förlorat ett par utav mina absoluta vänner, några jag saknar extremt mycket. Önskar verkligen att jag fick tillbaka dem.
Å andra sidan har jag fått massor av nya vänner, som för mig betyder massor, tror ni alla vet vilka ni är, men jag vill ändå nämna 4 och beskriva lite om dem och varför dem betyder så mycket för mig.


Liv: Jag träffade dig i Hällesjö för första gången, tänk om jag inte hade kommit till detta ställe, då hade vi fortfarande inte känt varandra, jag mår underbart bra i din närhet och hoppas att vi kommer vara vänner tills det inte är möjligt längre.




Fanny: Du är speciell tjejen, vi har nog snackat om allt, dock har både du och jag en sak väldigt gemensamt, vi ser våran aktivitet dans, som något frukanstvärt roligt och viktigt, att vi båda prioriterar den högre än att träffa varandra. Jag kan inte mer än att hoppas att vi ska få chansen att kanske träffas lite mer, få lära känna varandra lite mer. Men en sak är säker, man vet aldrig när man ses, kanske på något tåg?



Emma: Ja, vad säger man om dig då? På något vis har vi fått ett band mellan oss, som går att jämföra som ett ”brödraskap” förutom att du är som en syster. Jag vet att jag kan lita på dig, älska dig och gråta med dig. För du finns för för mig och jag för dig, precis så som syskon kan för varandra, tack ”Syster” för att du finns.


(tyvärr ingen bild på dig) 
Ronny: Ja, dig träffade jag egentligen tidigare för första gången, men jag har lärt känna dig mer och bättre på sista tiden. Tack för att jag fått lära känna dig så pass bra som jag ändå gjort, tänk vad kul vi hade där första gångerna vi åkte hem från hällesjö efter dansen!

 

Sen har jag massor av fler vänner som betyder massor för mig som jag känt länge, och som jag lärt känna denna sommar, tyvärr kan jag inte nämna alla men tack ni vänner som finns där för mig, för ni betyder massor för mig!

 

Vidare så tänkte jag bara berätta om hur jag hoppas och vill att mitt 2012 ska bli, jag börjar med att hoppas man hittar något i min rygg, så jag kan få hjälp så den blir bra igen. Sen vet jag att jag kommer få ett sjukt roligt och underbart läger på SDS även i år. Hoppas bara att det precis som förra året, innebär att man lär känna massa nya människor och liknande. Ska dock ta körkort till våren, jag fyller ju 18 i maj, så jag hoppas ha körkortet innan maj månad är slut, kommer jag att lyckas? Vi får se!

Jag har också sökt sommarjobb redan nu för sommaren 2012, vad och var, det håller jag lite hemligt fortfarande, vill veta om det blir där först innan jag berättar vart jag sökt.

Slutligen vill jag bara önska alla er, ett fortsatt 2012 som nog vi alla, önskar bli lyckligt!