Allt började med att jag såg ett inlägg på facebook, ja kan ni tänka er , det finns tydligen bra saker som sägs och skrivs där också. Hur som helst så var det en grupp vid namn UNF som la upp ett event. Namnet på detta var ”De halvt dolda – Ledarskapsutbildning i dolda funktionshinder”, mer info en så behövde inte jag för att jag skulle bestämma mig, jag ville åka! Direkt började jag prata med en nära vän till mig som är aktiv inom UNF och han har hjälpt mig med alla förkrav man måste ha för att få gå denna utbildning, när jag väl var klar med detta kom nästa problem, jag var tvungen hitta någon som kunde jobba mina arbetspass på jobbet istället för mig. Detta blev ingen lätt uppgift då väldigt många redan sökte ledigt, men tack vara underbara arbetskollegor och chefer som gjorde sitt bästa för att hjälpa mig lyckades vi lösa mina pass och jag kunde fokusera på resan. Avgång skedde klockan 17:15 torsdagen den 25 Oktober, från Östersunds Central. Resan skulle bli med tåg och jag såg faktiskt fram emot att få komma iväg till något nytt, dessutom helt utan att känna någon.

Väl på Centralstationen i Stockholm klockan 22:35 började jag min 1 kilometers långa vandring till det boende jag fixat för natten, att meddela så börjar inte kursen fören dagen efter (fredag kväll klockan 19:00)

Jag fann min säng fort, och när jag krypit ner under täcket började mina tankar på hur detta kommer bli att gå. Jag lyckades flörta till mig en ”blinddate” med två flickor som jag skulle träffa på inget mindre ställe än just platten under fredagan, ja kanske måste jag berätta att dessa två tjejer är syskon och jag träffade dem för cirka 3 år sedan via internet, en av dem pratade jag väldigt mycket med under en längre och intensiv period, den andra lite mindre men ack så värdefull är hon i alla fall.

För första gången i mitt liv har jag dessutom gjort ett ”donkenhäng” alltså vi tre gick och hade dejten på donken, ja tro inte vi köpte nått där, utan vi gick bara och satt, haha man gör tydligen så här i Stockholm, blir man förvånad?

Jag vill Tacka dessa två helt underbar tjejerna Linnea och Lina, för att jag äntligen fick träffa er, hoppas det blir väldigt snart igen, för vi hade riktigt bra samtalsämnen fast vi knappt känner varandra längre!

Dessa två flickor hjälpte mig att hitta till den plats jag skulle vara för att påbörja min resa genom den utbildning jag faktiskt åkt ner för.

Anlände till anläggningen omkring 20 i 7, alltså i lagom tid för att hinna installera och förbereda sig inför den föreläsning och lilla aktivitet som skulle börja klockan 19.

Jag kommer nu att försöka skriva ett inlägg om varje föreläsning, kommer skriva i korthet, självklart kommer jag kolla med  föreläsarna att det är okey att jag skriver om det hela innan jag publicerar. Men jag hoppas att jag ska kunna erbjuda er en riktigt trevlig läsning som ni kommer att gilla!

 

Nu blev det visst dags för lite kvällsfika innan läggdags, te , frukt, macka och kaka! Ses!