Lyssna till ditt hjärta.

Det finns så mkt man kan börja tänka på när man faktiskt gör det som meningen ovan säger, börjar känna efter ordentligt. När jag gör det brukar jag sällan bli klokare, sällan må bättre, men på sikt, på sikt brukar jag faktiskt på något vis inse att det var smartast det jag gjorde, den gången jag följde mitt hjärta och inte mitt huvud, de gångerna är de jag aldrig ångrar.

Vi har väl alla någon gång ångrat saker vi gjort, men hur många gånger, har ni ångrat det ni verkligen känt efter från hjärtat först, innan ni agerat? Och hur många gånger har ni känt efter över huvud taget? Är det inte väldigt enkelt att bara lyssna på impulsen från huvudet, gå på känslan som sitter i huvudet och sen ge allt! För att sen upptäcka att det inte funkar, kanske bli sårad, ledsen eller till och med arg. Men vem tar du ut dessa känslor på då? Den motsatta som fått dig att må såhär, eller dig själv? Jag brukar ofta när jag inte känt efter ordentligt, bli väldigt deprimerad och ledsen över saker och ting. Men jag anklagar alltid mig själv, för det var jag som var så dum som inte fatta, det var jag som gjorde fel osv. Detta beteende är ett väldigt negativt beteende, som inte hör hemma hos dig. Att ta på dig skuld för hur någon annan påverkar dig, är inte något du kan rå för. Däremot skulle du kunna känna efter kanske ytterligare än gång, för att vara säker på att du inte råkar vara den som förstör din motsatta, så den tänker det ovan nämnda om sig själv.

Hmm, jag inser hur luddigt jag skrivit allt här ovan, knappt jag själv begriper vad jag själv säger. Men min slutsats med det hela är att jag tycker ni ska tänka på vad ni gör mot varandra, våga stanna upp och känna efter från hjärtat och inte bara huvudet. Och kom ihåg att det är aldrig erat fel om någon inte tänker som ni, antingen har den inte känt ifrån sitt hjärta, eller så har kanske inte deras hjärta samma känsla som ditt. Hur som helst är det aldrig ditt fel. Vilket gör att du aldrig behöver vara ledsen, arg eller besviken på dig själv, för att du inte klarade av att prestera.

Avslutar med ett litet ordspråk/citat eller vad man ska kalla det, som jag försöker komma ihåg när det är lite tufft med saker och ting:

För världen är du bara någon
Men får någon är du världen.